Blanche brudkrona från ca 1370, ett gotiskt praktverk som numera finns i München.
Idag skall vi ägna oss åt lite Crownspotting tänkte jag! Vi skall titta lite extra på en alldeles speciell brudkrona från medeltiden och se vart den leder oss? Så, låt oss börja ...
Blanche föddes som en kunglig Lancaster 1392 i Cambridgeshire som nummer sex i en skara av sju syskon. Vi vet inte så mycket om henne mer än att hon gifte sig med den 14 år äldre Hertig Ludwig av Bayern vars far var kung i Tyskland. En allians mellan kungariken med Blanche som en dyrbar handelsvara. Brudkronan som hon bar vid bröllopet den 6 juli 1402 i katedralen i Köln är en av de få kvarvarande medeltida kronorna och den kommer ur kung Richard II:s kvarlåtenskap. En makalös gotisk skapelse som idag finns att se i Münchens skattkammare. Den här kronan är en av totalt elva kronor som finns listade i Richard II:s inventarielista. Men det är bara den här kronan som vi vet har överlevt genom historien. Övriga är sannolikt sålda eller nedsmälta för att finansiera krig och annat. Ibland kallas den Blanche krona, ibland The Palatine crown, the bohemian, the french och ibland Crown of an English queen. Kärt barn har många namn. 
Andra från höger ser du Blanche med sin make Ludwig. Till höger hans första hustru Mathilda. Paret till vänster är Kung Richard II och hustrun Anne. De bär höga sirliga gotiska kronor av guld.
För mig blev det en omedelbar förälskelse första gången jag såg den här kronan på bild. Det brände till i hjärtat och den blev faktiskt starten för “Kronmakaren”. Det var runt 2007 tror jag, kanske 2006... Jag fick syn på den i en tidning som ett bokomslag. Det var ett portalverk om medeltida europeiska smycken av Ronald. W. Lightbown från V&A i London. Jag hade aldrig sett maken till något så vackert som den höga sirliga gotiska guldkrona fylld av ädelsten och vita pärlor som fyllde framsidan. Så olik allt annat jag tidigare sett.
Jag bara måste veta mer om detta! Så jag kastade mig till biblioteket i Örebro där jag bodde för att se om den fanns att låna. Jodå, det fanns ett exemplar i Sverige. I Uppsala. De kan fjärrlåna den en vecka till mig. Men jag får inte ta ut den från bibblan för boken kostar runt 15 000 kr att köpa. Aj aj! Så jag köpte ett kopieringskort och satt där varje kväll efter jobbet, i en vecka och kopierade alla kapitel om just medeltida kronor och hårsmycken och allt som var angränsade ämnen. Boken är enorm, stor och tjock som en tegelsten, och så blev även min bunt av kopior. Ett fantastiskt verk för den som är intresserad av medeltiden och smyckekonsten. Just den här kronan nämns dock bara på ett ställe i boken, i ett kort stycke. Men den frontar boken som ett av medeltidens gotiska återstående portalverk. I boken berättas att kronan ingick i Blanche av Lancasters hemgift men att den sannolikt tillhört Anne av Bayern som var gift med Richard II. Den ingår i inventarielistan efter densamme och överfördes till Blanche familj när hennes far Henry IV tog tronen från kusinen Richard II. Då dekorerades den med 91 pärlor, 63 balas rubiner, 47 safirer, 33 diamanter (varav 8 falska) och 5 smaragder. Kronan vägde knappt ett kilo, och värderades då till 246 engelska pund. Man tror att kronan är tillverkad i antingen Frankrike eller England runt 1370-80, men den innehåller 8 fusk-diamanter vilket kan antyda England, som inte var helt främmande för oäkta stenar i kungliga kronor. 1402, inför bröllopet, restaurerades den och den saknade rosetten ersattes av ett klumpigare guldsmedsarbete i England. Kronan är gängad och kan därför förvaras platt, vilket är ganska vanligt i historien. Lätt att ta isär och frakta. Kronan består av 12 hexagonformade plattor (rosetter) i guld med emaljerade rosetter i blått och rött. Upp ur varje rosett springer en stiliserad Fleur de Lis (lilja) besatt av safirer, balas rubiner, smaragder och vita pärlor. Måtten på kronan anges till 18 cm hög och 18 cm i dm samt 56,5 cm i omkrets. Det finns som sagt inte många gotiska kronor kvar intakta men av den här kan man få en bild av den symbolism, färg- form- och hantverksprakt som verkligen kännetecknade Gotiken i såväl dräkt och smycken som arkitektur (1100 -1500). Valet av såväl metall som stenar i kronan är naturligtvis viktigt. Safiren var medeltidens mest uppskattade sten och passande för en kung. Den blå färgen förknippades med Jungfrun och kunglighet och representerade trohet. Näst efter kom Rubinen som var kungligt röd. Den röda färgen var blodets, kärlekens och passionens färg. Diamanter stod för renhet och smaragden, den grönaste av gröna fick hjärtan att glädjas. Pärlan, vit som snö, var en referens till Jesus och Jungfrun (Mother of pearl) och den symboliserade just oskuld, renhet. Formen på kronan är som en cirkulär rabatt av liljor, även de en symbol för Jungfrun och kunglighet. Det är en kunglig krona som kom att användas vid åtminstone ett medeltida bröllop, som en brudkrona. Så mycket vet vi. För mig var den här kronan starten på en fascination inför i kronor och brudkronan som ett rituellt, skulpturalt objekt. Och det är många gånger genom åren som jag har funderat på hur jag skulle kunna tolka den här i min enkla trådslöjd? Sommaren 2019 kom jag på hur jag skulle lösa fleurongerna på mitt vis och påbörjade vad jag kallar ett riktigt evighetsprojekt. Jag håller på ännu och är definitivt inte säker på om det kommer att fungera som jag tänkt mig. Men arbetet med kronan när min fantasi och tar mig ut på historiska äventyr. Jag får inre bilder av Blanche där i katedralen i Köln med sin gyllene brudkrona. Kanske har hon håret utsläppt över ryggen? En blek engelsk ros? Vad tänkte hon där hon stod med en krans av gyllne liljor? Jag kikar lite närmre på årtalen och upptäcker till min fasa att hon bara är tretton år där hon står. En liten unge med en makalöst ståtlig brudkrona! Den inre bilden blir helt annorlunda nu! Huuh. Sen sansar jag mig och inser att medeltiden, mer eller mindre, präglas av barnbröllop. De flesta flickor gifts bort som barn eller väldigt unga flickor. Man blir heller inte så gammal, runt 30 år kanske? Jag tröstar mig med att Blanche ändå, enligt källorna, skall ha haft ett lyckligt äktenskap med sin Ludwig. Hon fick sonen Rupert 1406 som sextonåring och Strumpebandsorden 1408. Den 22 maj, vid 17 års ålder dog hon av feber i Hagenau i Alsace och begravdes i Neustadt. Hon hann inte göra mycket väsen av sig, vår Blanche. Men hennes lillasyster Philippa av England giftes bort med Erik av Pommern genom en allians med Kalmarunionens drottning Margareta I av Danmark. Så hon blev drottning Filippa av Sverige, Norge och Danmark och bosatte sig på Kalmar Slott. I brudgåva fick hon av sin make Fyn med Odense och Nasbyhoved i Danmark och Romerike i Norge. Samt, hör och häpna! Närke och Örebro i Sverige. Cirkeln är sluten, nu är vi hemma i Örebro igen. Tänk vilka resor och aha-moments man kan få bara genom en enkel Crownspotting! Blanche med den makalösa gotiska brudkronan hade en lillasyster som blev drottning av Sverige och fick Örebro i bröllopspresent. Makalöst! Drottning Filippa av Sverige (Norden) dog den 5 januari 1430, 35 år gammal och begravdes i Vadstena klosterkyrka. Blanche brudkrona finns ännu idag att se i Münchens Skattkammare. Replay av mitt Facebook Live den 24 juni 2020
Vill du se sommarens Facebook Live direkt så sänder jag varje onsdag kl. 14.00 i mitt Facebook evenemang. Där finns även en replay att titta på. Till Facebook eventet >>
0 Comments
Leave a Reply. |
Britten Toftarp
|
RSS-flöde