Hittar nya uttryck i skräp och återbruk Vilket roligt omtumlande år det har varit hos mig. Jag är oerhört glad och tacksam att allt föll på plats och att jag fått lusten åter i mitt hantverk. Jag har haft några år av funderingar, slentrian och tvivel men under 2020 tog allt fart genom tiden för eftertanke som följde på pandemin. Jag började experimentera med nytt innehåll och nya tekniker och material i mitt hantverk. Allmogetraditioner och återbruk har fått allt större plats i min verksamhet och jag har hittat ett helt nytt uttryck genom min återbruksutmaning inför Lucia 2021: Att upcykla en billig Luciakrona i plast. Och när jag väl förlorade mig i allt skräp jag hittade och alla verktyg som fick ett helt nytt användningsområde så kom jag ut ur ateljén med både Lucia, tärna och en Julebrud. Otroligt roligt projekt som leder mig in på en ny bana 2022 tänker jag. Men, allt började egentligen med en tom tub tomatpuré förra vårvintern... Jag visste redan att inuti tuberna dolde sig en fantastiskt guldig tunn metall med otrolig glans. Ett sånt där material som dåtidens grannlåstkronmakare skattat sig lyckliga om de haft. Jag hade jobbat med metallen tidigare men i andra objekt. men så slog det mig att den kunde vara perfekt för att skapa de små skålarna som i min värld kallas flitter eller blänken. Förr hade de till uppgift att skydda bäraren mot trolldom och onda ögat i brudkronor och dräktsilver. Men självklart var de även dekorativa element när de klirrade och darrade i brudkronan eller broschen. Så en kväll gick jag ut och stansade upp ett gäng runda diskar, hamrade upp formen i min puckelanka och voila, de blev ju helt perfekta! Senare lärde jag mig att det gick att tvätta av trycket på tuben för en silvrig yta. Så nu kunde jag jobba med både silver och guld i mina blänken. Och till råga på allt så var det med återbruk av gammalt skräp! Det kändes så fint att få presentera det hela under våren och sommaren 2021.  Jag får ett diplom och syns på TV Foto: Petra Eriksson Den 8 mars kom de farande ut till Morup, Centerkvinnorna i Falkenberg med Petra Eriksson i spetsen. De hade valt ut mig för mitt hantverk och arbete på landsbygden som den de ville diplomera i Falkenberg 2021. Otroligt roligt och smickrande! Jag fick ett fint diplom och en jättefin tårta med en trevlig fikastund ute i vårsolen på min terass. Jag minns att Petra sa att de skickat info till Halland Nyheter men att de sällan lyfte det i tidningen. Så döm av min förvåning när de både ringt och messat mig medans vi satt där och fikade. Tidningen skickade Annika Kalbom med kameran direkt efter lunch och dagen därpå var det en helsida med mig i tidningen där de fokuserade en gammal nyhet från 2017 i rubriken. Kronan i handen är heller inte den rubriken avser.  Kort efter detta så hör SVT Halland av sig och vill besöka ateljén för ett samtal om bl.a. hållbarhet och mitt tänk om just det. De hade läst artikeln i HN och blivit nyfikna. Så nån vecka senare ser jag mig själv snurra runt på SVT Nyheter och tala om gamla bröllopstraditioner allt medan jag drar mässingstråd i en mall. Det var inte första gången i TV för min del, men det var första gången som det rörde min egen verksamhet och det kändes väldig pirrigt och roligt.  Det blev ett udda och lite kul reportage från en konstnärsateljé med ett udda uttryck och objekt så någon vecka senare lyfts det i programmet Landet Runt, där det snurrar någon dryg vecka vid olika tider. Just detta inslag ledde till att flera hundra nya människor började följa mig på Instagram. Jag fick massor av mess och blev inbjuden till olika grupper på tema hantverk runt om i Sverige. Jag fick även några nya beställningar och förfrågningar som ett resultat av spektaklet. Superkul!  Och av formen jag drog upp under reportaget blev det senare en liten brudkrona av trådslöjd med handfärgade träpärlor i rönnbärsrött som såldes som en kompisgåva, från en vän till en annan. Jättefint!  Jag börjar forska ... 2020 var verkligen ett år för eftertanke och nya planer. Efter en sommar med stängd ateljé då jag istället körde ett Facebook-live varje onsdag på olika teman stod det klart för mig att tiden var mogen för att fördjupa mig i ett eget intresse. Jag hade sen länge varit nyfiken på en lokal bröllopstradition med äreportar och transparanger som jag fått möjlighet att dokumentera genom åren. Materialet låg obearbetat i datorn, foton, filmer, intervju. Jag bestämde mig för att ta tag i det och söka projektstöd för att bearbeta och följa upp det material jag hade. Det var en ren chansning men plötsligt hade jag fått ekonomiskt stöd från både Region Halland kultur och statliga Nämnden för hemslöjdsfrågor. Fantastiskt! När jag berättade om det i ett Facebook-inlägg så slöt så många upp med information och berättelser att jag blev tvungen att göra om det till ett Open Call och en hel kartläggning med hjälp av allmänhet och organisationer i Halland med omnejd. Så under vår och sommar pinnades det vilt på min digitala karta och många slöt upp och ville bidra. Jag fick nya kontakter och gjorde flera nya intervjuer för att kartlägga traditionen. I september sammanställde jag allt insamlat till en egen utställning i min nya Konsthall och det kom massor av människor för att se vad vi samlat in gemensamt. Vill du läsa mer om projektet så finns det här på bloggen som en egen rubrik Äreport & Transparang. Bygger en egen Konsthall!Ett av mina sista livesändningar under sommaren 2020 gör jag en tillbakablick och konstaterar att jag firar såväl 5 års-, som 10 årsjubileum den sommaren. 10 år med min första ateljé i Morup, ett litet grönt och rosa lusthus som jag betalade med min första frilans-inkomst 2009. Och 5 år med min fina lyxiga, vita, vinterbonade ateljé i funkisstil. Men hur skulle jag fira allt detta? Med en egen Konsthall förstås! Så i augusti 2020 Googlade jag runt och kontaktade ett företag i Norrland som hade så fint dimensionerade friggebodar i funkisstil på sin hemsida. Jag beställde en av dem med leverans till jul, i förhoppning om att kunna nyttja den milda halländska vintern till bygget...   Men tji fick jag. 2021 dånade in med både kyla och en hetsig pandemi. Skulle vi hinna till Konstrundan i maj? Och vad skulle folk säga när vi vräkte upp ordet KONSTHALL i stora svarta bokstäver på en liten friggebod? Den 10 april kom det en glipa i skitvädret så sambon och brorsbarnets make Kristoffer kunde börja bygga. De jobbade på så bra att redan på kvällen stod huset uppe med takpappen lagd och klar. Wow! Sen var det bara för oss att pilla vidare med målning så snart vädret tillät. Jag minns hur det skvalade regn över mig och sambon när vi slutligen skulle sätta upp bokstäverna som jag lagt så mycket tid och energi på att få fram. Vi var båda skitnervösa för att uppfinningen med små inborrade trästavar skulle få motsvarande håll i väggen. För syftet med distansen var ju ett trick där baksidans neongröna skulle reflekteras mot de vita och sprida ett svagt grönt sken runt bokstaven. Fint värre! Den 13 maj har våren äntligen kommit till Morup och vi har fått Konsthallen så gott som klar. Bokstäverna är uppe och jag kan ha min egen första utställning. Jag kör ett live på Facebook och smäller av en konfetti-bomb för att markera händelsen. Framför öppningen vajar mina festspiror av återbruk. Det känns så otroligt härligt att vara på gång!  Det blir en intensiv sommar och höst i Konsthallen då jag bjuder in min gamla kompis San Lundberg som sommarkonstnär i min konsthall. Hon visar grafik och keramisk skulptur hela sommaren. Vi får till en härlig vernissage med inbjudna gäster, inte så många men det blir ändå en rolig vernissage med många nya möten. i solen. Även här sker invigningen med Live på Facebook och Instagram. Så roligt!  Klicka här när du vill redigera. I september är det dags igen, för min egen utställning som "avslutar" mitt Open call efter Äreportar och transparanger i Halland med omnejd. Det blir en riktig folkfest där jag får låna in transparanger för att visa samman med ett urval av bilderna som skickats in.  Det blir en härlig helg med massor av besökare, såväl mina inbjudna gäster som pinnat på kartan, lånat ut material till utställningen eller representerar en organisation. Så här minglade regionråd, ordförande för kulturnämnd, transparangkonstnärer och andra gäster med besökare till vår första Konstrunda i Falkenberg. Jag räknade med att runt 300 besökare tittade in under första helgen i september. Inklusive radio P4 sände direkt i veckan. Mitt livs första teaterprops-beställning Jag har fått frågan förr men inte känt min mogen uppgiften. Men så kom en förfrågan från regissören Eva Sevholt som jobbar med en lokal produktion i Okome/Köinge/Svartrå teaterföreningen. Ett diadem i rysk stil till årets deckare? Kan du fixa det? Jag är på. Principen är "More is More" och det skall påminna om Ryssland och bärnsten. Tack och lov har jag massa plaststrass från barn-workshops liggande. Och slagmetall för förgyllning. Grunnar på hur jag skall få till formen. Trådslöjden duger inte. Den är för sirlig och vek för teatern. Jag behöver en hel form, som påminner om metall. Ligger sömnlös och funderar. Efter några dagar står det klart. Ut i garaget och leta på gamla platskrukor av större format. Rita mall och sen skära ut formen ur krukan. Perfekt! Bara att förgylla och lägga på sten i "ryska" formationer. Teater är bländverk. Eva blev jättenöjd med jobbet, men jag tror inte hon vet att det var en blomkruka som gett formen till Tsarinne-diademet, så hysch, hysch. Gott nytt 2022 och tack för ett härligt år! Det har varit ett otroligt roligt och fartfyllt år i mitt liv och jag är så tacksam för alla som har hjälpt mig, både vänner, familj och organisationer, som nya bekanta runt om i världen. Alla kunder som valt mig till sina bröllop och alla som bidraget i min kartläggning. Men mest av allt kanske min sambo Enar Nilsson som alltid stöttar mina påhitt och far land och rike runt med mig i sökandet efter ny kunskap och inspiration.
Nu får vi se vad 2022 bär i sitt sköte ... Jag har i alla fall mutat in januari som en månad för ett eget nytt projekt inför våren. I februari har jag en liten pop up i Kungsbacka på Kulturhuset Fyren invid konsthallen. Och så har jag fått ett jättekul projekt till 2023. Men det är ett stort hysh, hysh än så länge... Gott nytt 2022! Britten Toftarp, Kronmakaren i Morup
0 Comments
Leave a Reply. |
Britten Toftarp
|
RSS-flöde