​Krokanen på kungliga bröllop
Krokanens elegans har gjort den till en självklar dessert på många kungliga bröllop genom historien. Ett känt exempel är bröllopet mellan Sveriges kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia 1976. På deras bröllop dekorerades dessertbordet med en storslagen krokan, en hyllning till tradition och hantverk. Den imponerande skapelsen var formad som ett torn och dekorerad med sockerskulpturer och rosa blommor med ett brudpar på toppen.

Krokanen idag
​Idag är krokanen kanske inte lika vanlig som på 1800-talet, men den dyker fortfarande upp vid speciella tillfällen – särskilt på bröllop där tradition står i fokus. Jag var på det fina och anrika Conditori Nordpolen i Vara (det måste du besöka) nyligen och frågade då om man fortfarande kunde beställa en Krokan till bröllop där? Jag hade fått veta att man förr alltid kunde beställa Krokan till bröllop och kalas hos dem. Kvinnan jag talade med berättade att de fortfarande bakade bröllopskrokaner till varandras bröllop och att man alltid kunde fråga om man var intresserad av att beställa. Men att det var ovanligt numera eftersom en krokan tar tid att baka och därför även kostar en hel del. 

Krokanen och bröllopstårtan – Tradition och förvandling över tid
Krokanen och bröllopstårtan är två bakverk som delar plats på ett bröllop, men de berättar varsin historia om tradition, estetik och tidens gång. Medan bröllopstårtan som vi känner den idag är en relativt modern företeelse, har krokanen rötter som sträcker sig tillbaka till 1600-talet och franskt hovliv. De är två olika delar i ett bröllop och de ersätter inte varandra. 

Krokanen har en speciell roll vid bröllop och serveras oftast som en höjdpunkt under festen. Den används både som en dekoration och som dessert och kan serveras på olika sätt beroende på traditioner och parets önskemål. Här är några vanliga tillfällen och sätt att servera krokan vid ett bröllop:

1. Som en del av dessertbordet
Krokanen placeras centralt på dessertbordet, ofta som en imponerande mittpunkt. Gästerna kan beundra den under middagen och fotografera  innan den "öppnas".

När: Efter huvudrätten, tillsammans med andra desserter.
Hur: Gästen bryter själva av bitar (ofta med hjälp av bestick) och tar för sig, eller så serveras små sektioner av personalen.

2. Istället för en traditionell bröllopstårta
I vissa fall ersätter krokanen den klassiska bröllopstårtan. Brudparet kan göra en ceremoniell "första biten" genom att bryta av en bit tillsammans.

När: Under tårtceremonin, vanligtvis efter middagen och innan dansen börjar.
Hur: Ofta används en hammare eller en speciell kniv för att knacka loss delar av krokanen. Krokanen är sammanfogad med karamell, som stelnar och blir hårt och sprött. Det krävs därför ett kraftigare verktyg för att bryta av bitar utan att förstöra hela konstruktionen. Att använda händerna direkt kan vara svårt och kladdigt, medan en hammare eller kniv ger kontroll och gör det lättare att dela upp bakverket.
​
3. Som bröllopets final
Vid bröllop som pågår sent kan krokanen vara ett spektakulärt inslag vid midnatt eller efter första dansen. Den lyfts fram som en avslutning på festligheterna och fungerar både som dessert och showpiece.

När: Sent på kvällen eller när dansgolvet tar en paus.
Hur: Serverad tillsammans med kaffe, dessertvin eller liknande.

4. Med individuell servering
I modernare varianter kan krokanen kombineras med en klassisk tårta och serveras som individuella portioner, där gästerna serveras en bit av krokanen och tårtan vid bordet.

När: Efter middagen, som en del av en formell dessert.
Hur: I små, eleganta portionsskålar.

Traditionens betydelse
Vid bröllop som följer äldre traditioner är krokanen också en symbol. Det sägs att den ska brytas av för att visa hur starkt äktenskapet är – utan att hela tornet faller samman. Att dela krokanen med sina gäster symboliserar gemenskap och kärlek.

Krokanen – en föregångare till bröllopstårtan
Innan den klassiska våningstårtan med vit marsipan och eleganta dekorationer blev en självklarhet vid bröllop, var krokanen ofta festens mittpunkt. Med sin tornliknande struktur och glittrande karamell var den en imponerande symbol för lyx och skicklighet. I Frankrike, där krokanen har sitt ursprung, var den en storslagen dessert som kunde formas till fantastiska konstruktioner – allt från slott till bågar och hjärtan.

Krokanens pyramidform, byggd av små bakverk som profiteroles eller karamelliserade nötter, hade även en symbolisk betydelse. Formen kunde tolkas som en representation av stabilitet och styrka i det äktenskap som skulle börja. Vid kungliga bröllop, som det mellan Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia 1976, kompletterade krokanen ofta en traditionell bröllopstårta, en påminnelse om dess roll som föregångare.

​Bröllopstårtans framväxt
Bröllopstårtan, i sin moderna form, började växa fram under 1800-talet. Den ärvde delar av krokanens symbolik men blev också en manifestation av romantik och renhet, inte minst genom sin vita glasyr. Flera av dagens traditioner, som att bruden och brudgummen skär den första biten tillsammans, växte fram samtidigt som våningstårtan blev populär.

I jämförelse med krokanens knapriga och karamelliserade konsistens erbjuder bröllopstårtan en mjukare och mer tillgänglig upplevelse för gästerna. Dess smak och fyllning kunde anpassas efter tidens mode – från smörkrämer och sockerkaka till moderna varianter med mousser och bär.

Vad är skillnaden mellan en Krokan och en ​Croquembouche?
Croquembouche
Croquembouche är ett franskt bakverk som traditionellt används vid bröllop och festliga tillfällen. Namnet kommer från de franska orden croquer ("att knastra") och bouche ("mun"), vilket syftar på den krispiga, knapriga karamellen som täcker bakverket. Här är några kännetecken för croquembouche:

Form: Croquembouche är en pyramidformad struktur som byggs upp av små profiteroles (eller små bakverk som är fyllda med kräm eller grädde) som sammanfogas med smält karamell. Formen är vanligtvis en storslagen, fristående tornliknande figur.

Karamell: Croquembouche är täckt med smält socker som stelnar till en hård karamell, vilket gör att bakverket får en glittrande yta. Detta karamellskikt håller ihop profiterolesen, vilket ger en både vacker och smakrik effekt.

Servering: Vid bröllop eller festliga tillfällen kan gästerna bryta av bitar av croquembouchen eller serveras små portioner. Det är ofta en imponerande dessert vid större festligheter och en symbol för lyx och hantverk.

Ursprung: Croquembouche kommer ursprungligen från Frankrike och är en mycket traditionell dessert där, särskilt vid bröllop och på nyårsafton.

Krokan - ett svenskt nationalbakverk
Krokan är en svensk variant av en liknande idé, men med sina egna traditioner och små skillnader:

Form: En krokan byggs upp av terasser av mördeg som fylls av sirliga bågar av spritsad marsipan till en tornliknande form. Men det kan även vara ymninghetshorn och andra föremål som stått modell för krokanen. Krokanen kan ibland vara en mer improviserad konstruktion och kan vara formad på olika sätt, beroende på design och hur den presenteras. Skillnaden är att krokanen ofta är mer som ett konstverk än en strikt strukturerad pyramid. 

Karamell: Precis som i croquembouche används karamell för att sammanfoga bakverken. Men karamellen används inte för att täcka krokanen på samma sätt som den knäckiga Croquembouche. Däremot kan den användas för att skapa färgade fönsterliknande effekter i krokanen.

Servering: Krokanen serveras ofta som en central dessert på bröllop och fest, där gästerna kan bryta av bitar själva. Den kan vara en del av dessertbordet eller en huvudattraktion . 

Ursprung: Krokanen har sina rötter i franska croquembouche, men har anpassats och fått en tydlig svensk prägel, särskilt genom att vara mer flexibel i form och dekoration. Den var populär vid svenska bröllop och festligheter ända fram till 1980-talet. Numera är den ett mer unikt och väldigt exklusivt inslag på bröllop och kalas.

Jag har själv aldrig sett en krokan i verkligheten och än mindre smakat på en.  Men tänk om fler vågade sig på en klassisk krokan till bröllop och kalas. Jag hoppas i alla fall och jag någon gång får komma på ett kalas med Krokan!

Vill du prova att baka en krokan? Här hittar du ett recept.

Recept för en klassisk  "Croquembouche"
Att baka en krokan kräver både tid, tålamod. Här är ett recept om du vill prova.
Ingredienser till profiteroles:

• 2,5 dl vatten
• 100 g smör
• 2 dl vetemjöl
• 3–4 ägg

Fyllning:

• 3 dl vispgrädde
• 1 msk socker
• 1 tsk vaniljsocker

Karamell:

• 2 dl socker
• 1 dl vatten
• 0,5 dl glukossirap

Så här gör du:

1. Profiteroles: Börja med att koka upp vatten och smör. När det bubblar, rör snabbt ner mjölet tills det blir en smidig deg. Tillsätt äggen ett i taget. Spritsa ut små bollar på en plåt och grädda i 200 °C i cirka 20 minuter.
2. Fyllning: Vispa grädden fluffig med socker och vaniljsocker. När profiteroles har svalnat, fyll dem med grädden.
3. Karamell: Värm socker, vatten och glukossirap tills det blir gyllenbrunt. Doppa toppen av varje profiterole i karamellen och börja bygga en pyramid.
4. Dekoration: Avsluta med sockerspinn eller kanske några ätbara blommor.

​Profiteroles är ett franskt bakverk som består av små, luftiga bollar gjorda av pâte à choux (en slags skållad deg). De bakas i ugnen tills de är gyllene och ihåliga, vilket gör dem perfekta att fyllas med olika godsaker. Ofta fylls profiteroles med vispad grädde, vaniljkräm eller glass och toppas med chokladsås eller karamell.

Namnet kommer från det franska ordet profit, som ursprungligen syftade på små belöningar eller njutningar.  Profiteroles används ofta som byggstenar i en krokan, där de sammanfogas med karamell i ett dekorativt torn.

På Visingsö i Vänern står en av Sveriges mer kända historiska brudkronor. En liten brudkrona i barockstil från 1600-talet. Den sägs vara Ebba Brahes brudkrona och man kan se den i ett litet skåp i sakristian inne i den makalösa Brahe-kyrkan i barockstil. I somras fick jag äntligen möjligheten att se den i verkligheten efter många års väntan. Den är en av de brudkronor jag haft på min "bucketlist" och nu har jag sett den. Berättelsen om den här brudkronan blir till en svenskt "Romeo och Julia" eftersom Ebba Brahe i sin ungdom hade en romans med kungen Gustav II Adolf. Krigarkungen som som förhandlade med danske kung Christian om att släppa Skåne, Blekinge och Halland till Svea rike. 

Den unga och vackra Ebba, vars släkt härstammade från Visingsö, placerades 1611 - 1614 vid hovet som hovdam till Gustavs mor, änkedrottningen Kristina av Holstein-Gottorp. och senare även till  änkedrottning Katarina Stenbock, 1614–1618. Man tror att det unga paret ska ha träffats redan 1611, då Ebba var 15 år och Gustav Adolf, som det året blev kung, bara 17 år gammal. Deras mödrar var mycket goda vänner och släkt med varandra. Deras brev till varandra finns än i dag att läsa och kungen gav Ebba de pärlor som ännu kallas Ebba Brahes pärlor. De syns i minitiatyrporträttet nedan. 

I breven kan man utläsa den förtvivlan de båda känner då änkedrottningen starkt motsätter sig relationen med Ebba och äktenskapsdrömmarna. Hon vill bättre för sin son och sneglar mot kontinenten och de tyska furstedöttrarna. Aningen märkligt kan man tycka då greve-släkten Brahe tillhör en av Sveriges finaste släkter vid den här tiden. Men det blev som änkedrottningen ville och det sägs att Ebba med sin diamantring ristade in "Jag är förnöjd med lotten min och tackar Gud för nåden sin." i en fönsterruta på Stockholms slott. och att änkedrottningen som sett det hela därefter ristade in "Det ena du vill, det andra du skall, Så plägar det gå i dylika fall".

Ebba gifte sig sen den 24 juni 1618 med  med Jakob De la Gardie på Stockholms slott. Och enligt sägnen skall hon då ha burit just den här brudkronan, men det finns egentligen inte bevisat. Brudkronan skänktes i alla fall till Brahe-kyrkan redan 1644 av Christina Catharina Stenbock, gift med Ebbas bror, Per Brahe d.y. Brudkronan lånades sen ut till traktens brudar ända fram till 1990-talet då Riksantikvarieämbetet bedömde att den var för skör för att lånas ut. Brudkronan är nu konserverad och visas inne i kyrkans sakristia. Här nedan ser du tre filmklipp från i somras när jag upplever brudkronan i sin monter. Den är ganska liten och nätt. Drygt 10 cm hög skulle jag tippa. Av förgyllt silver med ädelsten och pärlor. Oklart vilken sorts stenar. men några röda tror jag är granater och nån grön tror jag är Peridot.

Det finns inte mycket att läsa om just brudkronan men desto mer om romansen med kungen och Ebbas liv och leverne i 1600-talets Stormakts Sverige. Ebba fick uppleva förlisningen av regalskeppet Vasa och hon fick bo i ett palats som hette Makalös och som låg i Kungsträdgården i Stockholm. Hon blev över 70 år gammal och var känd som en duktig förvaltare av sina olika gods. Än idag kan man besöka hennes lilla rosa lusthus i Skinnskatteberg. 

Vill du läsa mer om Ebba Brahe så finns en bra artikel i Populär Historia >>

På min bucketlist har jag i många år haft Skepparlövs kyrkas brudkrona av förgyllt silver från 1597. 
I ateljén sitter ett litet vykort av den över mitt arbetsbord och jag berättar om den då och då för besökare. Det är den äldsta brudkronan i Sverige (då Danmark) som kan knytas till en viss plats och av en namngiven mästare. Den är skapad av Hans Klaussøn, den främste av silvermästarna i Vä och känd som en av de bästa i hela Norden. 

Brudkronan väger hela 1,3 kilo och ”består av en kronring – 20 cm i diameter – som är sammansatt av åtta rektangulära plattor med ornament och figurer. Från kronringen växer ett 15 cm högt och rikt bearbetat bladverk. Överst kröns kronan av flygande örnar. Runt ring och bladverk hänger 100-talet gjutna berlocker – änglamasker, hjortar, lamm, gubbhuvuden, lejon och fantasifigurer.” Källa: Svenska Kyrkan

Brudkronan är ledad vilket är ganska vanligt att de stora medeltida kronorna är. De var lätta att frakta och förvara platta i ett schatull. De ”krusiga” topparna i kronan är typiskt för brudkronor från 1500-talet. 

För många år sedan när jag var på Regionmuseet i Kristianstad, så var den på renovering. Jag fick bara se den på ett vykort som jag köpte i butiken. Vykortet sitter numera över mitt arbetsbord och ibland berättar jag för besökare om just den här kronan, utan att ha sett den.

Men så i somras, på semestern, blev det tid för nytt besök på museet och plötsligt så stod den där! Jag fick  lite puls i det ögonblicket. Stor och pampig på en röd valk, i en monter. Och jag närmar mig med mobilens kamera. Jag vill krypa in för att se alla detaljerna och känna på den. Men glaset är emellan oss. Jag kan knappt slita mig. Så fin den är. Och nu har jag sett den i verkligheten och satt en bock på min bucketlist #crownspotting. 

En kul detalj i sammanhanget är att den här brudkronan nog var förbjuden enligt dansk lag vid tidpunkten då det skapades. För 1586 föreskrevs det på en herredag i Köpenhamn att t.o.m. adliga brudar bara fick bära krans och inte krona till bröllopet. Men det struntade man naturligtvis i bland folk, oavsett klass. En följd av förbudet är att danska brudkronor idag är ganska ovanligt, den enda som finns kvar från tiden är den här.

Brudkronan som används vid detta bröllop påminner om brudkronan från Vä, men den är lägre enligt bilden. Man kan notera att brudkronor då redan var förbjudna att använda enligt dansk förordning. Den sista gången Skepparlövs brudkrona bars var kanske vid ett bröllop 1958 som vi kan se på ett foto av Folke Johansson och Lennart Sääf. Här ser man hur stora och tunga dessa medeltida 1500-talskronor är.

Är du som jag nyfiken på den här brudkronan så kan du kika på detaljerna under renoveringen så kan du se bilder från restaureringen hos Acta på deras hemsida.

Jag klär inte myrtenkronor, men ibland har jag fått den frågan faktiskt. Just nu är brudkronan av Myrten omodern men när min mamma och pappa gifte sig på tidigt 60-tal så var den fortfarande i bruk som en liten grön brudkrona ovanpå en vit slöja. De var ofta gjorda av enkel järntråd i en klassisk liten prinsess-modell alternativt en sluten krona av kunglig form. Det var ett florist-jobb att klä en myrtenkrona av hundratals små väldoftande gröna blad som virades fast på ställningen till en grön liten krona.​

Vill du läsa mer om detta så har jag läst in mig på bland annat hemsidan Shenet som du hittar här.
​Är du nyfiken på att veta mer om blomsterkransen vid bröllop och dess historia hittar du här.

Då och då snubblar man över något som riktigt tar andan ur en och ger en riktig kick. Detta hårsmycke som grävdes upp ur en kunglig grav i Ur för 4500 år sedan är just precis det. Jag gjorde ett Instagram-inlägg om en av mina inspiratörer Alexander Calder och hans smycken, som förefaller inspirerade av forntida ceremoniella och rituella huvudsmycken. Jag googlade gamla huvudsmycken och fick se fantastiska bilder, filmer och föreläsningar från Penn Museum från utgrävningen av C Leonard Woolley mellan 1920-34, då de hittade denna grav i det som förr var Mesopotamien och numera är södra Irak.

En drottning vid namn Puabi  låg begravd med smycken, rituella objekt, mat, dryck, smink samt sina hovdamer och tjänare i öknen. Redan på 30-talet rekonstruerades hennes smycken av Woolleys hustru som hon trodde Puabi såg ut. I bildbanken ser man de mest fantastiska bilder på olika tolkningar av hur dräkten sett ut på Puabi. Men sannolikt stämmer de nyare bilderna bättre överens med ursprunget. Delar av smyckena finns nu även på British museum där en av hovdamernas huvudsmycken finns bevarade tillsammans med olika diadem och andra smycken. 

I graven hittades en 40-årig kvinna, 152 cm lång, som bar en mantel av pärlsträngar i guld, silver, agat, lapis lazuli och karneol. Ett bälte med guldringar och pärlor av guld, lapis och karneol. Flera halsband av guld och ädelsten. Utvunnet ur gruvor i Afghanistan och Iran. På huvudet bar hon sannolikt en peruk med hårband av tunt, perfekt hamrat guld, som var virade i många meter. Ovanpå detta flera kransar med blad av guld och blommor av lapis och agat. Baktill på huvudet en hårkam av spansk typ med stora stjärn-formade blommor av rent guld. I håret fanns även ringar av guldtråd och till detta ett par stora örhängen i månform av tunn guldplåt. 

Bladen i smycket är sannolikt av poppel och pil som var lokala träslag i området. Man tror att smyckets symboler kan ha att göra med gudinnan Innana/Ischtar, som hon hette i området ( Vi känner henne senare som Afrodite och Venus). Och i hårkammen finns 7 blommor som kan påminna om de 7 portar Ischtar enligt myten fick passera för att nå systern i dödsriket där hon enligt myten var tvungen att ge bort ett plagg eller ett smycke i varje port. Det skulle ju kunna vara en blomma ur kammen i varje port? Men det är ren spekulation från min sida, medan jag Googlar. Du kan läsa själv på Wikipedia.

I graven hittades även en hovdam i huvudsmycken som påminner om Puabis men som är något enklare. De finns numera på British museum där bilden till vänster lånad. Bilden till höger visar dem på en skulptur i en utställning på Penn Museum i USA. Man tror för övrigt att dessa tjänare som Puabi begravdes med, de var många och klädda för bankett, slogs ihjäl med en klubba i bakhuvudet, möjligen drogade först. Människo-offer var inte ovanlig i samband med kungliga begravningar vid tiden för Puabi. 

Det finns massor av spännande saker att lära om Drottning Puabi och hennes hov, kulterna och ritualerna men mest spännande tycker nog jag, att det är att titta på teknikerna, materialen och estetiken runt smyckena. Så att få se detaljerade bilder som denna på hårkammen där jag kan se hur de jobbat och tänkt, för 4500 år sedan, är fascinerande och hisnande. Att dessa ens finns kvar i marken och att man kunnat få upp dem så pass intakta att de går att rekonstruera. Otroligt! Vill du höra mer om Puabi, hennes smycken och gudinnekulten runt henne så har Penn Museum flera bra föreläsningar på Youtube. Här länkar jag till en av dem. Och nedan, drygt 7 minuter om Drottning Puabi och de starka kvinnorna i Ur, superspännande och inspirerande. Se den!
​

Mitt första möte med det sydsvenska bonadsmåleriet tror jag var den många meter långa bonaden som visades på Hallands konstmuseum. Målad av Per Svensson, även kallad Per i Duvhult, som här skall ha målat dotterns brudfölje. Jag blev alldeles tagen av de granna färgerna och den naivistiska stilen i dessa bonader och speciellt då den här, där brudstassen (bröllopsföljet) kommer fram till bröllopsgården och bjuds på en sup under äreporten av brudens far. 

Det är något alldeles speciellt med de färgsprakande  bilderna som ger mig en förväntan om fest och glamman. På bonaden ser vi brudstassen med brudgum och förridare i flera rader på prickiga, randiga, färgglada hästar och i vagnarna efter bruden och hennes brudpigor. Alla med färggranna kransar och band som faller ned över nacken. Sk. brudnacke eller pignacke, så man skulle se fin ut bakifrån. Man kan tänka sig vilken härlig syn det var när dessa långa följen red genom byarna och mellan gårdarna. Bonaden visar ett allmogebröllop på landet under 1800-talet och jag blev så inspirerad av såväl färger som former. Skulle man kunna göra en kollektion smycken utifrån det?

Jodå! Det blev en kollektion av hårsmycken med diadem, kransar och brudkronor i det jag kallar Hallandsfest & bröllop. Ett tema som jag fortfarande jobbar med i ateljén. Jag jobbade med halvädelsten och silverplate i den stora brudkronan där själva kronringen är som en blomgirlang tagen ur bonaden ovan. Modellen är inspirerad av 1500-talets brudkronor (se inlägget om brudkronan i Unnaryd) som blev moderna under 1700-1800-talets allmogebröllop och syns tolkade i bonaderna. I varje spets monterade jag ett hamrat blänke som rör sig och fångar solstrålarna där bruden går fram. 

Senare fick jag möjligheten att plåta med hjälp av Ofelia och Anja i deras folkdräkter från Harplinge och Svartrå. Ofelia bär på bilden ett av mina enkla diadem med vita odlade sötvattenspärlor. Ett diadem som jag levererat till flera folkdräkter genom åren. Anja blir krönt med den stora "Hallandskronan" medan hon håller i en liten röd krona i 1700-talsmodell av träkulor som jag kallar "Rödtott".

Jag tror det var just dessa bilder på Anja som Anna Blomster hittade på Google då hon letade brudkrona till sitt mycket speciella bröllop sommaren 2019. Hon kom farande till min ateljé i Morup i mars samma år för att se om den verkligen kunde passa just henne? För det var den här brudkronan hon bestämt sig för att bära till sitt bröllop under Berättarfestivalen i Ljungbys 30-årsjubileum 2019. Hon jobbade nämligen på Sagomuseet i Ljungby med att berätta sagor och sägner för både vuxna och barn. Bröllopet skulle bli själva finalen på festivalen dit alla var bjudna och då ville hon bära en brudkrona med referenser till Halland, där hon var född, och så hade hon hittat denna på nätet och blivit lite kär. Men skulle den passa?

Jag brukar alltid säga att varje krona och hårsmycke jag gör slutligen hittar sin bärare. Lite likt Askungen och hennes glas-sko. Det är bara en fråga om tid innan hon kommer. Och i detta fallet hette hon Anna och kom farande från Ljungby för att prova ut brudkronan till sitt sagobröllop. Jag minns hur jag tog upp den från podiet och sakta monterade den över hennes hår. Den satt som en smäck! Helt rätt i både storlek och form. Hon var så otroligt fin där hon stod framför mig i ateljén. Rosig av glädje och lättnad. Den passade! 

Hon for iväg med brudkronan i asken och ett löfte om någon bild från bröllopet och jag var så glad att min stora Hallandskrona skulle få vara med om ett spännande äventyr och ett riktig sagobröllop. Hon hade berättat lite om hur hon skulle ha en egen variant av folkdräkt med dräktliv i blått och en vit linneklänning. Det lät fantastiskt.

Långt senare kom en bild på mejlen, inte en helt förväntad bröllopsbild, men en väldigt kul och jag tror en "väldigt Anna" utifrån vårt samtal i ateljén den där dagen. På bilden tar hon sig en sup ur en konservburk av glas strax innan hon ger sitt Ja! inför hela berättarfestivalen.
​
Och kanske var hon i det ögonblicket en smula inspirerad av bonaden av Per i Duvhult? Där han står redo med en sup i äreporten. Vad vet jag? Det var i alla fall fantastiskt att få se min brudkrona i ett så härligt och kreativt sammanhang.

Genom Annas besök hos mig så fick jag även ju veta att i Ljungby finns ett fantastiskt litet museum på tema sagor och sägner i bygden. Och varje år anordnar de en stor internationell berättarfestival där människor möts och berättar och lyssnar till varandras berättelser. Jag besökte själv museet 2020 för att få se allt som Anna berättat om och det var helt magiskt roligt och charmigt. Så har du vägarna förbi Ljungby, Titta in! 
​

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig engagemanget och intresset från allmänheten inför mitt projekt Äreport & Transparang. Inte heller hur tydligt det skulle visa sig att just denna bröllopstradition gått under radaren i litteraturen. Och hur lite kunskap som faktiskt finns om dess ursprung.

Med hjälp av ett Open Call och en digital kollaborativ karta har jag, tillsammans med allmänheten, under våren/sommaren 2021  lyckats samla in och nåla upp (pinna) mer än 90 äreportar med transparanger runt om i Halland. Några av dem även i Småland och Västra Götaland. Daterade från 1909 och fram till och med september 2021. Jag har även hittat belägg för fenomenet på Gotland samt i Skåne Men vet, i skrivande stund, inget om utbredningen eller traditionen på dessa platser.

I en artikel i Hallands Nyheter från 2010 står att läsa att Christina Andersson-Wiking på Länsmuseet i Varberg (numera Halland kulturhistoriska museum) daterar transparangen till 1930-1940-talet då landsbygden elektrifierade. Men här har jag textmässiga belägg för att de brukades redan vid 1800-talets slut och även ännu tidigare. I artikeln sägs vidare att äreporten restes som en signal om att bröllop skett, men här vill jag mena att äreporten ingår som en del i bröllopets ritualer. Som delvis ett sammanhållande kitt och en social markör mellan vänner, släkter och grannar på landsbygden.

I min utställning Äreport & Transparang från september 2021 visade jag resultatet av vårens kartläggning med intervjuer och dokumentation i bild och text. Här visade jag även fem inlånade transparanger, varav en av Inga Persson i Glostorp. det var genom artikeln i HN med henne från 2010 som jag blev medveten om denna tradition. Så det kändes ju väldigt mäktigt att få ha en Inga-transparang med i min utställning. I den här filmen visar jag dig lite av utställningen och transparangerna. 

Resultatet av detta projekt med ett Open Call i 2 faser har lett till oanad uppmärksamhet kring traditionen och människorna samt en bred och djup inblick i ett lokalt, ruralt och unikt kulturarv. Som riskerar att försvinna i urbaniseringen. Jag har, med hjälp av många privatpersoner och organisationer, samlat in mängder av berättelser, bilder och material på en digital karta. Genom kartan får vi en direkt visuell upplevelse av utbredningen geografisk men även i tid, eftersom alla pins visar bilder på äreportar och transparanger daterade från 1909 tills idag. Kartan är publik och tillgänglig online, med möjligheter till kommentarer och likes. Bilder och berättelser till kartan kommer fortfarande in genom mina sociala kanaler som uppdateras kontinuerligt. 

Nya frågor väcks av materialet. Jag skall nu följa upp, analysera, läsa på och sammanställa materialet för att sätta det i ett historisk sammanhang som kan publiceras på olika sätt. Jag hoppas vara klar med allt detta i vinter för att till våren kunna berätta nåt helt nytt för dig här på bloggen. För du skall inte tro att jag är klar än!

Det har varit ett fantastiskt projekt som har lett till så mycket mer än jag kunde ana i våras då jag bestämde mig för att äntligen fördjupa mig i den halländska traditionen bakom Äreportar & Transparanger vid bröllop och fest. Jag är många stort tack skyldig för all hjälp och allt engagemang under den här tiden. Makalöst! 

Jag avslutar med en bild på transparangmakaren Ellinor Bengtsson som lät mig dokumentera hennes arbete med transparangen till dottern Annies och Svens bröllop i augusti 2018. Då fick jag även dokumentera när de smyckade och reste Äreporten kvällen före bröllopet. på Stensbol, ett stenkast från min ateljé. I våras kom hon med Annie och Sven och poserade framför mitt Open Call till allmänheten. Och tänk, nu finns även en liten  Astrid som hälsade på. 

nEtt litet minne från 2018 då det begav sig för Annie och Sven i Morups kyrka. Jag är så glad att jag fick följa dem och deras familjer i förberedelserna inför bröllopet. och jag är så glad för att jag fick leverera brudkronan till Annie. Den som numera kallas "Annies Day". <3 

Avslutningsvis en bild på transparangen när den lyser i mörkret. De ser nästan svart ut men är vit som snö med blommor, blad och höstens äpplen i olika nyanser. Transparangen är skuren av Ellinor Bengtsson till dottern Annies bröllop. 

Äntligen blev det så dags! Boka in den 4-5 september samt den 11-12 september för ett besök i min konsthall. Då visar jag resultatet av vårens och sommarens Open Call där allmänheten hjälpt till att kartlägga bruket av Äreport med transparang i Halland med omnejd. Det har varit, och är fortfarande, ett fantastiskt roligt projekt som engagerat och involverat många privatpersoner och verksamheter runt om i Halland med omnejd.

När jag startade upp detta projekt i våras så anade jag aldrig hur många som faktiskt skulle engagera sig i mitt projekt och hur stor hjälp jag skulle få av såväl organisationer som personer. Med utställningen hoppas jag kunna göra dem alla rättvisa. Här nedan ser du inbjudan till min utställning, där jag hoppas kunna bjuda till  både nöje, kunskap och ett enkelt Äraportagille med kaffe och kaka. Men det sistnämnda kräver förstås ett drägligt väder, så inte tältet blåser bort... 🌬️

​I ateljén visar jag,  under dessa helger, även några helt nya brudkronor och hårsmycken på tema allmoge och bröllop på landet. Och så har jag byggt om lite i ateljén också. Så att det skall bli ett riktigt fint kalas. Välkommen!

​Ellinor Bengtsson i Tvååker skär en transparang till dotterns bröllop.
​Foto: Britten Toftarp

Jippie! Igår fick jag besked att Nämnden för hemslöjdsfrågor beviljat mitt projekt Äreport & Transparang - bröllopsrit  ett projektbidrag. Redan i våras beslutade Region Halland Kultur att medfinansiera projekt Förstudie Äreport och transparang - en unik halländsk tradition. 

Så det känns så otroligt roligt att även en statlig myndighet under kultur-departementet ser detta som ett viktigt kulturarv att dokumentera.

I båda fallen är det stöd för dokumentation, gestaltning och publikationer och i dagsläget jobbar jag explorativt i min undersökning. Jag är nyfiken på att spåra fenomenet bakåt i tiden men även geografiskt då jag utgått från hypotesen att detta är en lokal bröllopstradition i Halland. Men detta kunde jag tidigt vederlägga när jag fick kontakt med Birgitta Thorsson från Essunga som berättade att Äreportar med Transparanger varit ett vanligt inslag vid bröllop och jubileum i hennes trakter i norra Västra Götalandsregionen. 

Jag har nu även hittat dem i Småland via digitalt museum och fått napp på att de förekommit även i Marks kommun. Men om det fortfarande förekommer är i skrivande stund osäkert och återstår att reda ut.

Så rubriken fick bytas ut från unik halländsk tradition till bröllopsrit vid ansökan till NFH. 

Vid mitt Open Call under Konstrundan i Halland och i samband med en liten notis i tidskriften Halland - För kultur i hembygd fick jag en hel del besök, mejl och telefonsamtal från personer som kunde berätta mer om traditionen ur olika perspektiv. Flera av dem med förfäder som skapat transparanger på beställning. de flesta nu avlidna med bilder och möjligen transparanger kan finnas i album och på vindar. Några av dem har särdeles intressant material och kunskap att berätta om och dem skall jag träffa under sommaren för att intervjua och dokumentera i foto, film och ljud. 

Under Konstrundans Open Call presenterade jag det material jag redan hade sammanställt i form av foto, film och ljud. det blev många spännande samtal med besökare där några av dem gav ny kunskap och ny möjlig riktning i projektet. 
Så i september under de nya Konstdagarna i Falkenberg den 4-5 september skall jag visa en sammanställning av det jag hittills spårat upp och dokumenterat med hjälp av besjälade människor som kommit till mig med material och kunskap.

Då hoppas jag även kunna visa en eller flera äkta transparanger och några egna brudkronor inspirerade av allmogebröllop på landet förr i världen. Det blir en liten utställning i min nya Konsthall som stod klar i samband med Konstrundan i Halland 2021. Läs mer om Konsthallen i länken nedan.

Min ateljé och min nya konsthall i Morup. I sommar med gästutställning av San Lundberg | Grafik och keramisk skulptur. 

“When i Europe don´t miss Morup” sa man här förr ... Så först ut på min bucket list är naturligtvis Morup med omnejd.
​
Besök mig i Morup där jag har öppen ateljé med en del nya brudkronor och hårsmycken alla onsdagar under sommaren kl. 13.00 - 17.00. I min nya Konsthall gästar konstnären och vännen San Lundberg med grafik och keramisk skulptur. Se mer på: www.kronmakaren.se

Äta och fika! Ta dig ned till nya Ellas i Rosendal och testa uteserveringen med en matig korvtallrik från Hässlås,
Tarte flambée, Smörrebröd och gofika. Så glad att vi äntligen fått ett trevligt matställe nära mig, precis vid havet med sandstrand, så ta med baddräkt. 

Vill du bo över så tipsar jag om mysiga Farmors Lada med loppis eller Augustas B&B i Olofsbo. Där kan du även åka ned till Tempobutiken mitt på sandstranden. Köpa en färsk grillad kyckling, baguett och lite melon som du sen äter direkt på stranden, där du även har surfrestaurangen Flipflop med hostel. 
Du hittar till dessa smultronställen (och många fler) i vår Smultronkarta här >>

I Halland är det tema mode sommaren 2021 så du kan se ruggigt mycket bra utställningar med olika vinklar på temat. Tre av dem som jag vill besöka är:

Tjolöholms Slott i Kungsbacka
QUEEN VICTORIA – DRESSED TO RULE AN EMPIRE
Storslaget kungligt 1800-talsmode visas på Tjolöholms Slott 2021. Kostym ur den brittiska TV-serien Victoria visar engelsk kunglig prakt. Läs mer på: https://www.tjoloholm.se/aktuellt/queen-victoria/

Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs Fästning.
HAUTE PAPIER – BEA SZENFELD & STINA WIRSÉN
I museets modesatsning 2021 möter vi de båda konstnärerna Bea Szenfeld och Stina Wirsén i en spektakulär utställning, med en scenografi som vidgar gränserna i museets rikssal. Läs mer på: 
https://www.museumhalland.se/utstallning/haute-papier-bea-szenfeld-stina-wirsen/

Varbergs konsthall
NÄRMANDEN - DIANA ORVING
Varbergs konsthall presenterar separatutställningen Närmanden med konstnären och modedesignern Diana Orving. Läs mer på: http://kulturhusetkomedianten.se/varbergs-konsthall/

Dessa tre utställningar ingår i Mode: Yta med djup – Utställningar/Exhibitions 2021.
På tretton platser och under olika utställningsperioder utforskas mode i Halland. På 13 olika platser visas utställningar på temat från olika perspektiv. Vill du se alla? Lär mer här 
https://www.konstihalland.se/mode-yta-med-djup-utstallningar-2021/

Du hittar även ett antal spännande öppna digitala föreläsningar på temat under året. Se dem här: https://www.konstihalland.se/mode-yta-med-djup-program/

Så ingår förstås en tur till Skåne också  .…

Norrvikens Trädgård i Båstad
Där ser man i sommar utställningen I Gläntans ljus med Bea Szenfeld, Gunnar Kaj och Karin Wiberg som tolkar skogen. Man hittar även blomsterprakt av Hanna Wendelbo i bigården och mycket annat. Läs mer på: https://norrvikenbastad.se/

Sofiero Slott i Helsingborg
Ingen sommar utan ett besök på Sofiero Slott som även de spinner på modetemat i sommar.
EVIGT MODE – EN UTSTÄLLNING OM VÅR TID
Med härliga färger, nyskapande formspråk och blomstrande inslag levandegör utställningen Evigt mode – en utställning om vår tid en rad tankar om mode och hållbarhet.
https://sofiero.se/event/evigt-mode-en-utstallning-om-var-tid/

Det var min bucket list med tips för den här sommaren. Jag hoppas vi ses hos mig!