Vilket roligt omtumlande år det har varit hos mig. Jag är oerhört glad och tacksam att allt föll på plats och att jag fått lusten åter i mitt hantverk. Jag har haft några år av funderingar, slentrian och tvivel men under 2020 tog allt fart genom tiden för eftertanke som följde på pandemin. Jag började experimentera med nytt innehåll och nya tekniker och material i mitt hantverk. Allmogetraditioner och återbruk har fått allt större plats i min verksamhet och jag har hittat ett helt nytt uttryck genom min återbruksutmaning inför Lucia 2021: Att upcykla en billig Luciakrona i plast. Och när jag väl förlorade mig i allt skräp jag hittade och alla verktyg som fick ett helt nytt användningsområde så kom jag ut ur ateljén med både Lucia, tärna och en Julebrud. Otroligt roligt projekt som leder mig in på en ny bana 2022 tänker jag. 

Men, allt började egentligen med en tom tub tomatpuré förra vårvintern... Jag visste redan att inuti tuberna dolde sig en fantastiskt guldig tunn metall med otrolig glans. Ett sånt där material som dåtidens grannlåstkronmakare skattat sig lyckliga om de haft. Jag hade jobbat med metallen tidigare men i andra objekt. men så slog det mig att den kunde vara perfekt för att skapa de små skålarna som i min värld kallas flitter eller blänken. Förr hade de till uppgift att skydda bäraren mot trolldom och onda ögat i brudkronor och dräktsilver. Men självklart var de även dekorativa element när de klirrade och darrade i brudkronan eller broschen. 

Så en kväll gick jag ut och stansade upp ett gäng runda diskar, hamrade upp formen i min puckelanka och voila, de blev ju helt perfekta! Senare lärde jag mig att det gick att tvätta av trycket på tuben för en silvrig yta. Så nu kunde jag jobba med både silver och guld i mina blänken. Och till råga på allt så var det med återbruk av gammalt skräp! Det kändes så fint att få presentera det hela under våren och sommaren 2021.

Den 8 mars kom de farande ut till Morup, Centerkvinnorna i Falkenberg med Petra Eriksson i spetsen. De hade valt ut mig för mitt hantverk och arbete på landsbygden som den de ville diplomera i Falkenberg 2021. Otroligt roligt och smickrande! Jag fick ett fint diplom och en jättefin tårta med en trevlig fikastund ute i vårsolen på min terass. Jag minns att Petra sa att de skickat info till Halland Nyheter men att de sällan lyfte det i tidningen. Så döm av min förvåning när de både ringt och messat mig medans vi satt där och fikade. Tidningen skickade Annika Kalbom med kameran direkt efter lunch och dagen därpå var det en helsida med mig i tidningen där de fokuserade en gammal nyhet från 2017 i rubriken. Kronan i handen är heller inte den rubriken avser.

Kort efter detta så hör SVT Halland av sig och vill besöka ateljén för ett samtal om bl.a. hållbarhet och mitt tänk om just det. De hade läst artikeln i HN och blivit nyfikna. Så nån vecka senare ser jag mig själv snurra runt på SVT Nyheter och tala om gamla bröllopstraditioner allt medan jag drar mässingstråd i en mall. Det var inte första gången i TV för min del, men det var första gången som det rörde min egen verksamhet och det kändes väldig pirrigt och roligt.

Det blev ett udda och lite kul reportage från en konstnärsateljé med ett udda uttryck och objekt så någon vecka senare lyfts det i programmet Landet Runt, där det snurrar någon dryg vecka vid olika tider. Just detta inslag ledde till att flera hundra nya människor började följa mig på Instagram. Jag fick massor av mess och blev inbjuden till olika grupper på tema hantverk runt om i Sverige. Jag fick även några nya beställningar och förfrågningar som ett resultat av spektaklet. Superkul! ​

Och av formen jag drog upp under reportaget blev det senare en liten brudkrona av trådslöjd med handfärgade träpärlor i rönnbärsrött som såldes som en kompisgåva, från en vän till en annan. Jättefint!

2020 var verkligen ett år för eftertanke och nya planer. Efter en sommar med stängd ateljé då jag istället körde ett Facebook-live varje onsdag på olika teman stod det klart för mig att tiden var mogen för att fördjupa mig i ett eget intresse. Jag hade sen länge varit nyfiken på en lokal bröllopstradition med äreportar och transparanger som jag fått möjlighet att dokumentera genom åren. Materialet låg obearbetat i datorn, foton, filmer, intervju. Jag bestämde mig för att ta tag i det och söka projektstöd för att bearbeta och följa upp det material jag hade.

Det var en ren chansning men plötsligt hade jag fått ekonomiskt stöd från både Region Halland kultur och statliga Nämnden för hemslöjdsfrågor. Fantastiskt! När jag berättade om det i ett Facebook-inlägg så slöt så många upp med information och berättelser att jag blev tvungen att göra om det till ett Open Call och en hel kartläggning med hjälp av allmänhet och organisationer i Halland med omnejd. Så under vår och sommar pinnades det vilt på min digitala karta och många slöt upp och ville bidra. Jag fick nya kontakter och gjorde flera nya intervjuer för att kartlägga traditionen. I september sammanställde jag allt insamlat till en egen utställning i min nya Konsthall och det kom massor av människor för att se vad vi samlat in gemensamt. Vill du läsa mer om projektet så finns det här på bloggen som en egen rubrik Äreport & Transparang. 

Ett av mina sista livesändningar under sommaren 2020 gör jag en tillbakablick och konstaterar att jag firar såväl 5 års-, som 10 årsjubileum den sommaren. 10 år med min första ateljé i Morup, ett litet grönt och rosa lusthus som jag betalade med min första frilans-inkomst 2009. Och 5 år med min fina lyxiga, vita, vinterbonade ateljé i funkisstil. Men hur skulle jag fira allt detta? Med en egen Konsthall förstås! Så i augusti 2020 Googlade jag runt och kontaktade ett företag i Norrland som hade så fint dimensionerade friggebodar i funkisstil på sin hemsida. Jag beställde en av dem med leverans till jul, i förhoppning om att kunna nyttja den milda halländska vintern till bygget...

Men tji fick jag. 2021 dånade in med både kyla och en hetsig pandemi. Skulle vi hinna till Konstrundan i maj? Och vad skulle folk säga när vi vräkte upp ordet KONSTHALL i stora svarta bokstäver på en liten friggebod? Den 10 april kom det en glipa i skitvädret så sambon och brorsbarnets make Kristoffer kunde börja bygga. De jobbade på så bra att redan på kvällen stod huset uppe med takpappen lagd och klar. Wow! Sen var det bara för oss att pilla vidare med målning så snart vädret tillät. Jag minns hur det skvalade regn över mig och sambon när vi slutligen skulle sätta upp bokstäverna som jag lagt så mycket tid och energi på att få fram. Vi var båda skitnervösa för att uppfinningen med små inborrade trästavar skulle få motsvarande håll i väggen. För syftet med distansen var ju ett trick där baksidans neongröna skulle reflekteras mot de vita och sprida ett svagt grönt sken runt bokstaven. Fint värre!

Den 13 maj har våren äntligen kommit till Morup och vi har fått Konsthallen så gott som klar. Bokstäverna är uppe och jag kan ha min egen första utställning. Jag kör ett live på Facebook och smäller av en konfetti-bomb för att markera händelsen. Framför öppningen vajar mina festspiror av återbruk. Det känns så otroligt härligt att vara på gång!

Det blir en intensiv sommar och höst i Konsthallen då jag bjuder in min gamla kompis San Lundberg som sommarkonstnär i min konsthall. Hon visar grafik och keramisk skulptur hela sommaren. Vi får till en härlig vernissage med inbjudna gäster, inte så många men det blir ändå en rolig vernissage med många nya möten. i solen. Även här sker invigningen med Live på Facebook och Instagram. Så roligt!

Klicka här när du vill redigera.

I september är det dags igen, för min egen utställning som "avslutar" mitt Open call efter Äreportar och transparanger i Halland med omnejd. Det blir en riktig folkfest där jag får låna in transparanger för att visa samman med ett urval av bilderna som skickats in. 

Det blir en härlig helg med massor av besökare, såväl mina inbjudna gäster som pinnat på kartan, lånat ut material till utställningen eller representerar en organisation. Så här minglade regionråd, ordförande för kulturnämnd, transparangkonstnärer och andra gäster med besökare till vår första Konstrunda i Falkenberg. Jag räknade med att runt 300 besökare tittade in under första helgen i september. Inklusive radio P4 sände direkt i veckan.

Jag har fått frågan förr men inte känt min mogen uppgiften. Men så kom en förfrågan från regissören Eva Sevholt som jobbar med en lokal produktion i Okome/Köinge/Svartrå teaterföreningen. Ett diadem i rysk stil till årets deckare? Kan du fixa det? Jag är på. Principen är "More is More" och det skall påminna om Ryssland och bärnsten. Tack och lov har jag massa plaststrass från barn-workshops liggande. Och slagmetall för förgyllning. Grunnar på hur jag skall få till formen. Trådslöjden duger inte. Den är för sirlig och vek för teatern. Jag behöver en hel form, som påminner om metall. Ligger sömnlös och funderar. Efter några dagar står det klart. Ut i garaget och leta på gamla platskrukor av större format. Rita mall och sen skära ut formen ur krukan. Perfekt! Bara att förgylla och lägga på sten i "ryska" formationer. Teater är bländverk. Eva blev jättenöjd med jobbet, men jag tror inte hon vet att det var en blomkruka som gett formen till Tsarinne-diademet, så hysch, hysch.

Det har varit ett otroligt roligt och fartfyllt år i mitt liv och jag är så tacksam för alla som har hjälpt mig, både vänner, familj och organisationer, som nya bekanta runt om i världen. Alla kunder som valt mig till sina bröllop och alla som bidraget i min kartläggning. Men mest av allt kanske min sambo Enar Nilsson som alltid stöttar mina påhitt och far land och rike runt med mig i sökandet efter ny kunskap och inspiration. 

Nu får vi se vad 2022 bär i sitt sköte ... Jag har i alla fall mutat in januari som en månad för ett eget nytt projekt inför våren. I februari har jag en liten pop up i Kungsbacka på Kulturhuset Fyren invid konsthallen. Och så har jag fått ett jättekul projekt till 2023. Men det är ett stort hysh, hysh än så länge...

Gott nytt 2022!
Britten Toftarp, Kronmakaren i Morup

Mitt första möte med det sydsvenska bonadsmåleriet tror jag var den många meter långa bonaden som visades på Hallands konstmuseum. Målad av Per Svensson, även kallad Per i Duvhult, som här skall ha målat dotterns brudfölje. Jag blev alldeles tagen av de granna färgerna och den naivistiska stilen i dessa bonader och speciellt då den här, där brudstassen (bröllopsföljet) kommer fram till bröllopsgården och bjuds på en sup under äreporten av brudens far. 

Det är något alldeles speciellt med de färgsprakande  bilderna som ger mig en förväntan om fest och glamman. På bonaden ser vi brudstassen med brudgum och förridare i flera rader på prickiga, randiga, färgglada hästar och i vagnarna efter bruden och hennes brudpigor. Alla med färggranna kransar och band som faller ned över nacken. Sk. brudnacke eller pignacke, så man skulle se fin ut bakifrån. Man kan tänka sig vilken härlig syn det var när dessa långa följen red genom byarna och mellan gårdarna. Bonaden visar ett allmogebröllop på landet under 1800-talet och jag blev så inspirerad av såväl färger som former. Skulle man kunna göra en kollektion smycken utifrån det?

Jodå! Det blev en kollektion av hårsmycken med diadem, kransar och brudkronor i det jag kallar Hallandsfest & bröllop. Ett tema som jag fortfarande jobbar med i ateljén. Jag jobbade med halvädelsten och silverplate i den stora brudkronan där själva kronringen är som en blomgirlang tagen ur bonaden ovan. Modellen är inspirerad av 1500-talets brudkronor (se inlägget om brudkronan i Unnaryd) som blev moderna under 1700-1800-talets allmogebröllop och syns tolkade i bonaderna. I varje spets monterade jag ett hamrat blänke som rör sig och fångar solstrålarna där bruden går fram. 

Senare fick jag möjligheten att plåta med hjälp av Ofelia och Anja i deras folkdräkter från Harplinge och Svartrå. Ofelia bär på bilden ett av mina enkla diadem med vita odlade sötvattenspärlor. Ett diadem som jag levererat till flera folkdräkter genom åren. Anja blir krönt med den stora "Hallandskronan" medan hon håller i en liten röd krona i 1700-talsmodell av träkulor som jag kallar "Rödtott".

Jag tror det var just dessa bilder på Anja som Anna Blomster hittade på Google då hon letade brudkrona till sitt mycket speciella bröllop sommaren 2019. Hon kom farande till min ateljé i Morup i mars samma år för att se om den verkligen kunde passa just henne? För det var den här brudkronan hon bestämt sig för att bära till sitt bröllop under Berättarfestivalen i Ljungbys 30-årsjubileum 2019. Hon jobbade nämligen på Sagomuseet i Ljungby med att berätta sagor och sägner för både vuxna och barn. Bröllopet skulle bli själva finalen på festivalen dit alla var bjudna och då ville hon bära en brudkrona med referenser till Halland, där hon var född, och så hade hon hittat denna på nätet och blivit lite kär. Men skulle den passa?

Jag brukar alltid säga att varje krona och hårsmycke jag gör slutligen hittar sin bärare. Lite likt Askungen och hennes glas-sko. Det är bara en fråga om tid innan hon kommer. Och i detta fallet hette hon Anna och kom farande från Ljungby för att prova ut brudkronan till sitt sagobröllop. Jag minns hur jag tog upp den från podiet och sakta monterade den över hennes hår. Den satt som en smäck! Helt rätt i både storlek och form. Hon var så otroligt fin där hon stod framför mig i ateljén. Rosig av glädje och lättnad. Den passade! 

Hon for iväg med brudkronan i asken och ett löfte om någon bild från bröllopet och jag var så glad att min stora Hallandskrona skulle få vara med om ett spännande äventyr och ett riktig sagobröllop. Hon hade berättat lite om hur hon skulle ha en egen variant av folkdräkt med dräktliv i blått och en vit linneklänning. Det lät fantastiskt.

Långt senare kom en bild på mejlen, inte en helt förväntad bröllopsbild, men en väldigt kul och jag tror en "väldigt Anna" utifrån vårt samtal i ateljén den där dagen. På bilden tar hon sig en sup ur en konservburk av glas strax innan hon ger sitt Ja! inför hela berättarfestivalen.
​
Och kanske var hon i det ögonblicket en smula inspirerad av bonaden av Per i Duvhult? Där han står redo med en sup i äreporten. Vad vet jag? Det var i alla fall fantastiskt att få se min brudkrona i ett så härligt och kreativt sammanhang.

Genom Annas besök hos mig så fick jag även ju veta att i Ljungby finns ett fantastiskt litet museum på tema sagor och sägner i bygden. Och varje år anordnar de en stor internationell berättarfestival där människor möts och berättar och lyssnar till varandras berättelser. Jag besökte själv museet 2020 för att få se allt som Anna berättat om och det var helt magiskt roligt och charmigt. Så har du vägarna förbi Ljungby, Titta in! 
​

Äntligen blev det så dags! Boka in den 4-5 september samt den 11-12 september för ett besök i min konsthall. Då visar jag resultatet av vårens och sommarens Open Call där allmänheten hjälpt till att kartlägga bruket av Äreport med transparang i Halland med omnejd. Det har varit, och är fortfarande, ett fantastiskt roligt projekt som engagerat och involverat många privatpersoner och verksamheter runt om i Halland med omnejd.

När jag startade upp detta projekt i våras så anade jag aldrig hur många som faktiskt skulle engagera sig i mitt projekt och hur stor hjälp jag skulle få av såväl organisationer som personer. Med utställningen hoppas jag kunna göra dem alla rättvisa. Här nedan ser du inbjudan till min utställning, där jag hoppas kunna bjuda till  både nöje, kunskap och ett enkelt Äraportagille med kaffe och kaka. Men det sistnämnda kräver förstås ett drägligt väder, så inte tältet blåser bort... 🌬️

​I ateljén visar jag,  under dessa helger, även några helt nya brudkronor och hårsmycken på tema allmoge och bröllop på landet. Och så har jag byggt om lite i ateljén också. Så att det skall bli ett riktigt fint kalas. Välkommen!

“When i Europe don´t miss Morup” sa man här förr ... Så först ut på min bucket list är naturligtvis Morup med omnejd.
​
Besök mig i Morup där jag har öppen ateljé med en del nya brudkronor och hårsmycken alla onsdagar under sommaren kl. 13.00 - 17.00. I min nya Konsthall gästar konstnären och vännen San Lundberg med grafik och keramisk skulptur. Se mer på: www.kronmakaren.se

Äta och fika! Ta dig ned till nya Ellas i Rosendal och testa uteserveringen med en matig korvtallrik från Hässlås,
Tarte flambée, Smörrebröd och gofika. Så glad att vi äntligen fått ett trevligt matställe nära mig, precis vid havet med sandstrand, så ta med baddräkt. 

Vill du bo över så tipsar jag om mysiga Farmors Lada med loppis eller Augustas B&B i Olofsbo. Där kan du även åka ned till Tempobutiken mitt på sandstranden. Köpa en färsk grillad kyckling, baguett och lite melon som du sen äter direkt på stranden, där du även har surfrestaurangen Flipflop med hostel. 
Du hittar till dessa smultronställen (och många fler) i vår Smultronkarta här >>

I Halland är det tema mode sommaren 2021 så du kan se ruggigt mycket bra utställningar med olika vinklar på temat. Tre av dem som jag vill besöka är:

Tjolöholms Slott i Kungsbacka
QUEEN VICTORIA – DRESSED TO RULE AN EMPIRE
Storslaget kungligt 1800-talsmode visas på Tjolöholms Slott 2021. Kostym ur den brittiska TV-serien Victoria visar engelsk kunglig prakt. Läs mer på: https://www.tjoloholm.se/aktuellt/queen-victoria/

Hallands kulturhistoriska museum i Varbergs Fästning.
HAUTE PAPIER – BEA SZENFELD & STINA WIRSÉN
I museets modesatsning 2021 möter vi de båda konstnärerna Bea Szenfeld och Stina Wirsén i en spektakulär utställning, med en scenografi som vidgar gränserna i museets rikssal. Läs mer på: 
https://www.museumhalland.se/utstallning/haute-papier-bea-szenfeld-stina-wirsen/

Varbergs konsthall
NÄRMANDEN - DIANA ORVING
Varbergs konsthall presenterar separatutställningen Närmanden med konstnären och modedesignern Diana Orving. Läs mer på: http://kulturhusetkomedianten.se/varbergs-konsthall/

Dessa tre utställningar ingår i Mode: Yta med djup – Utställningar/Exhibitions 2021.
På tretton platser och under olika utställningsperioder utforskas mode i Halland. På 13 olika platser visas utställningar på temat från olika perspektiv. Vill du se alla? Lär mer här 
https://www.konstihalland.se/mode-yta-med-djup-utstallningar-2021/

Du hittar även ett antal spännande öppna digitala föreläsningar på temat under året. Se dem här: https://www.konstihalland.se/mode-yta-med-djup-program/

Så ingår förstås en tur till Skåne också  .…

Norrvikens Trädgård i Båstad
Där ser man i sommar utställningen I Gläntans ljus med Bea Szenfeld, Gunnar Kaj och Karin Wiberg som tolkar skogen. Man hittar även blomsterprakt av Hanna Wendelbo i bigården och mycket annat. Läs mer på: https://norrvikenbastad.se/

Sofiero Slott i Helsingborg
Ingen sommar utan ett besök på Sofiero Slott som även de spinner på modetemat i sommar.
EVIGT MODE – EN UTSTÄLLNING OM VÅR TID
Med härliga färger, nyskapande formspråk och blomstrande inslag levandegör utställningen Evigt mode – en utställning om vår tid en rad tankar om mode och hållbarhet.
https://sofiero.se/event/evigt-mode-en-utstallning-om-var-tid/

Det var min bucket list med tips för den här sommaren. Jag hoppas vi ses hos mig!

Den som sett en halländsk äreport med färgglatt lysande transparang i mitten vid bröllop vet hur ståtlig den är. Men var kommer de ifrån och vilka är människorna bakom dem?

Jag hade aldrig hört talas om vare sig äreportar eller transparanger när jag flyttade in till Morup, från Örebro, för drygt 13 år sedan. Men, några år senare blev jag inbjuden till en kväll på släktgården Stensbol i Morup. Vi grannar skulle dekorera och resa en äreport med transparang för våra nya grannar Jennie och Linus, som skulle gifta sig sommaren 2016. Jag tog med kameran för jag förstod att jag skulle få vara med om något unikt, som kunde vara värt att dokumentera i min verksamhet som Kronmakaren. Det blev en kväll där jag fick uppleva en gammal tradition som delvis är unik för trakten och kanske även för Halland?

I samma veva (eller kanske tidigare) läser jag en intervju med en s.k. transparangmakerska i Hallands Nyheter. Hon berättade om den lokala traditionen med en dekorerad ljuslåda, en s.k. transparang där brudparets namn och datum konstfärdigt skärs ut i färgglatt karamellpapper som belyses med lampa inifrån. Dessa ljuslådor monteras in i äreporten och skall lysa på både fram och baksidan enligt olika regler. Hon är en av de kvinnor i Halland som hade tillverkat dessa transparanger på beställning. Hennes transparanger var alltid svarta med färgglad ornamentik. 

Senare har jag förstått att det finns flera traditioner inom transparang-konsten -  svarta, vita, skurna eller målade. Ofta är de rektangulära i formen men det finns även hjärtformade har jag fått veta. Kvinnorna som skapar dem tar ofta en slant för ett arbete som tar många dagar. De jobbar med mallar och har tillskansat sig kunskap i hur en riktigt bra transparang skall se ut och fungera.

För några år sedan fick jag förmånen att dokumentera processen med ljuslådan med en transparangmakerska i Tvååker, Ellinor Bengtsson. Hennes egen dotter Annie skulle gifta sig på släktgården Stensbol, ett stenkast från min ateljé. Och hon skulle bära en brudkrona från min ateljé! Det blev en intervju med Ellie i både film, bild och ljud. Ellie berättar och visar tradition hon själv jobbar i - den vita skurna transparangen. Hon visar mallar, verktyg, tekniker och vi pratar om traditionen. Jag medverkar även senare med kameran, kvällen före bröllopet, då själva äreporten byggs, dekoreras och sedermera reses invid festplatsen. Jag får till en intervju med de gamla kvinnorna i familjen som berättar hur man tänker kring utsmyckningen för att porten skall bli finast. I samband med detta bröllop ber jag sen följare i sociala medier att sända mig bilder och berätta om sina bröllop, äreportar och transparanger. Jag får in en hel del material och kunskap som jag inte hinner processa där och då. 

Nu, våren 2021, vill jag följa upp detta och fördjupa mig i traditionen bakom framför allt transparangen, som jag tror är unik för ett bröllop på landet i delar av Halland. Jag vill intervjua ännu en transparangmakerska som jobbat med såväl den svarta som den målade versionen, försöka spåra ursprunget till dessa enkla ljuslådor och vad som blir av dem sen? 

Jag tänker mig att använda Konstrundan i Halland 2021 och min egen ateljé för att starta upp detta projekt. Jag vill gestalta det material jag redan har i kombo med nytt material om transparanger och äreportar i Halland.  

Ja, så här löd min ansökan om projektmedel till en förstudie och ...


Den 15 februari kom det. Beskedet som jag väntat och hoppats på. Ett beslut om projektstöd från Region Halland, kultur till mitt nya projekt. En förstudie med arbetsnamnet "Äreport och transparang - en unik halländsk tradition" 

Så jippie! Jag är på gång och samlar just nu ihop tankarna med frågeställningar, tekniken som skall användas och hur jag kan kvalitetssäkra materialet på ett bra sätt. Men jag har i alla fall hittat en karta där alla kan nåla upp bilder utan att jag är där. Så just nu har jag bjudit in några gäster som skall nåla upp sina äreportar & transparanger som ett första test. 

För det är många saker som skall klaffa innan jag trycker på startknappen till "Projekt Äreport & Transparang". Med stöd av Region Halland