Den som sett en halländsk äreport med färgglatt lysande transparang i mitten vid bröllop vet hur ståtlig den är. Men var kommer de ifrån och vilka är människorna bakom dem?
Jag hade aldrig hört talas om vare sig äreportar eller transparanger när jag flyttade in till Morup, från Örebro, för drygt 13 år sedan. Men, några år senare blev jag inbjuden till en kväll på släktgården Stensbol i Morup. Vi grannar skulle dekorera och resa en äreport med transparang för våra nya grannar Jennie och Linus, som skulle gifta sig sommaren 2016. Jag tog med kameran för jag förstod att jag skulle få vara med om något unikt, som kunde vara värt att dokumentera i min verksamhet som Kronmakaren. Det blev en kväll där jag fick uppleva en gammal tradition som delvis är unik för trakten och kanske även för Halland? I samma veva (eller kanske tidigare) läser jag en intervju med en s.k. transparangmakerska i Hallands Nyheter. Hon berättade om den lokala traditionen med en dekorerad ljuslåda, en s.k. transparang där brudparets namn och datum konstfärdigt skärs ut i färgglatt karamellpapper som belyses med lampa inifrån. Dessa ljuslådor monteras in i äreporten och skall lysa på både fram och baksidan enligt olika regler. Hon är en av de kvinnor i Halland som hade tillverkat dessa transparanger på beställning. Hennes transparanger var alltid svarta med färgglad ornamentik. Senare har jag förstått att det finns flera traditioner inom transparang-konsten - svarta, vita, skurna eller målade. Ofta är de rektangulära i formen men det finns även hjärtformade har jag fått veta. Kvinnorna som skapar dem tar ofta en slant för ett arbete som tar många dagar. De jobbar med mallar och har tillskansat sig kunskap i hur en riktigt bra transparang skall se ut och fungera. För några år sedan fick jag förmånen att dokumentera processen med ljuslådan med en transparangmakerska i Tvååker, Ellinor Bengtsson. Hennes egen dotter Annie skulle gifta sig på släktgården Stensbol, ett stenkast från min ateljé. Och hon skulle bära en brudkrona från min ateljé! Det blev en intervju med Ellie i både film, bild och ljud. Ellie berättar och visar tradition hon själv jobbar i - den vita skurna transparangen. Hon visar mallar, verktyg, tekniker och vi pratar om traditionen. Jag medverkar även senare med kameran, kvällen före bröllopet, då själva äreporten byggs, dekoreras och sedermera reses invid festplatsen. Jag får till en intervju med de gamla kvinnorna i familjen som berättar hur man tänker kring utsmyckningen för att porten skall bli finast. I samband med detta bröllop ber jag sen följare i sociala medier att sända mig bilder och berätta om sina bröllop, äreportar och transparanger. Jag får in en hel del material och kunskap som jag inte hinner processa där och då. Nu, våren 2021, vill jag följa upp detta och fördjupa mig i traditionen bakom framför allt transparangen, som jag tror är unik för ett bröllop på landet i delar av Halland. Jag vill intervjua ännu en transparangmakerska som jobbat med såväl den svarta som den målade versionen, försöka spåra ursprunget till dessa enkla ljuslådor och vad som blir av dem sen? Jag tänker mig att använda Konstrundan i Halland 2021 och min egen ateljé för att starta upp detta projekt. Jag vill gestalta det material jag redan har i kombo med nytt material om transparanger och äreportar i Halland. Ja, så här löd min ansökan om projektmedel till en förstudie och ... Den 15 februari kom det. Beskedet som jag väntat och hoppats på. Ett beslut om projektstöd från Region Halland, kultur till mitt nya projekt. En förstudie med arbetsnamnet "Äreport och transparang - en unik halländsk tradition" Så jippie! Jag är på gång och samlar just nu ihop tankarna med frågeställningar, tekniken som skall användas och hur jag kan kvalitetssäkra materialet på ett bra sätt. Men jag har i alla fall hittat en karta där alla kan nåla upp bilder utan att jag är där. Så just nu har jag bjudit in några gäster som skall nåla upp sina äreportar & transparanger som ett första test. För det är många saker som skall klaffa innan jag trycker på startknappen till "Projekt Äreport & Transparang". Med stöd av Region Halland
0 Comments
“En krona må vara på ditt huvud, du må vara kysk i din åstundan ... Och prydd på det sättet skall du invänta din brudgum."
Brudkronan och kransen, som vi känner dem, kan spåras bakåt i historien till Heliga Birgitta som på 1300-talet fick ett påbud från Jungfru Maria (se ovan) att den jungfruliga bruden skulle bära en krona på sitt huvud vid bröllopet. Nu är översättningen från latinet lite osäker så det kan även tolkas som en brudkrans eller ett Lad, som kransen även kallades under Vikingatid och medeltid. Att stå KRONBRUD kom att bli statusfyllt hos allmogen genom historien och ingen beskriver det bättre än Selma Lagerlöf i romanen "Mårbacka". "Och fastän nästan all grannlåten var oäkta gods, så kan man nog förstå, att en bondbrud med stor, hög krona och bred blomkrans på huvudet, med en mängd mångfärgade pärlband om halsen, med brokigt sidenskärp och brokiga band omkring kjolen, med smyckade handleder och spännen i skorna var den grannaste syn man kunde få skåda. " I denna replay av ett Facebook Live från sommaren 2020, berättar jag historien om brudkronan, Grannlåtskronan, brudstassen och folkdräktens dräktsilver. Det blir en resa från medeltiden fram tills våra dagar. Häng med!
Midsommar står för dörren och många av oss plockar blommor och binder kransar för att bära. Och kanske är Midsommar-natten ännu fylld av trolldom och mystik? Kanske nynnar du sakta raderna ur Visa vid Midsommartid medan du plockar dina blommor?
Du lindar av Olvon en midsommar krans Och hänger den om ditt hår. Du skrattar åt mångubbens benvita glans Som högt över tallen står. I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn I långdans, i språngdans, på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans Där Ull-Stina, Kull-Lina går. Den här visan sjöng alltid min mormor för mig. Jag tycker den mer än något annan sammanfattar min känsla för Midsommar och mystiken i den här natten. En natt du unga flickor går ut och plockar sju sorters blommor för att lägga under huvudkudden och drömma om sin tillkommande. Midsommarfirandet går tillbaka till förkristen tid, kanske rentav stenålder och firandet av Sommarsolståndet som dagen då solen står som högst på himlen. Det är den här tiden som kraften i naturen är som störst och riter och symboler som anspelar på fruktbarhet har dominerat i historien. Runt år 400 blev detta en kristen högtid för Johannes Döparen. Så idag firas Midsommar runt om i världen som en blandning av kristen högtid och mytisk rit. Blomsterkransen i håret är inget nytt. I antikens Grekland krönte man olympier med kransar av oliv och lager. Men kransen var även en budbärare då unga förälskade människor hängde kransar på dörren hos sin förälskelse som ett meddelande. I antikens Rom blev lagerkransen en segerkrans som krönte kejsare och militärer efter prestationer på slagfälten. Här var gräskronan den finaste av dem alla. Och det vilt växande gräset i kronan plockades på platsen för slaget. Även kvinnor bar kransar av blommor i antikens Rom. Man firade Floralia-festivaler till gudinnan Floras ära. Hon som var beskyddare av våren, blommorna och växtligheten. En blomsterkrans i håret blev då även mode och ett skönhetstecken. Men, blomsterkransen användes även som brudkrona och då med Verbena som bruden själv plockade inför sitt bröllop. Under en period av medeltiden förknippades blomsterkransen med hedniska riter och blev därför ett tecken på nåt okristligt. Men snart bar både riddare och deras damer blomsterkransar vid hoven i Europa vid festliga tillfällen genom hela medeltiden och renässansen. Ibland var de friargåvor mellan ett älskande par. Apelsinblom kom på modet som brudkrans, då korsriddarna tog hem dem från mellanösterns doftande paradisträdgårdar. Apelsinblomman symboliserade renhet, oskuld och kyskhet men även fertilitet - värden som en ung brud skulle stå för. Blomsterkransen som symbol för Moder Jord, jungfrulighet och skönhet har nog egentligen alltid funnits. Under 1800-talet och empiren väcktes intresset åter för blomsterkransar till bröllop med tillbakablickar på antiken genom utgrävningarna av Herculaneum och Pompei. Apelsinblom och även myrten, som har en mångtusenårig tradition som brudkrans i medelhavet, kom på modet under det sena 1700-talet. Drottning Viktoria I av England skapade bröllopsmode genom att bära en enkel (men dyrbar) krans av apelsinblom vid bröllopet den 10 februari 1840 när hon fick sin prins Albert. Men genom att blomman blir en apelsin så kom den även att symbolisera fertilitet under Viktoriansk era. Ett mode som påverkade såväl adel som medelklass där även myrten i brudkronan blev ett mode som smittade av sig långt in på 1900-talet. (Här kan du kika på den apelsinblomskrans som jag berättar om i mitt sommarprat. Den som får en ny knopp med varje barn... Fast jag hade fel om vax här, fy på mig. Självklart har en drottning emalj och porslin. ) Idag är blomsterkransen återigen högsta mode bland de mer bohemiska brudarna. Gärna fyllda av mjukt rosa pioner och rosor, luftigt bundna i kombo med flätor eller utsläppt hår. Mer som en hyllning till hippiekulturen som bar blomsterkransar med vilda blommor som symbol för Peace, love and understanding mer än som hyllning till jungfru Maria. Och det är väl i den här hyllningen till Moder Jord och naturens väsen som vi idag får nämna Midsommarkransen du binder om ditt hår. En rit som innehåller såväl hednisk som kristen symbolik. Förr trodde man ju att just vid Midsommar hade naturen som mest kraft och man plockade blomster för att fånga kraften som sen kunde bota sjukdomar och avvärja allt elände under resten av året. Till jul slängdes kransen i badet för att återuppväcka styrkan från Midsommarnatten. Så ut och plocka dina blommor, bind en krans och linda den om ditt hår. För inatt skall du dansa vid Svartrama tjärn... Replay av mitt Facebook Live den 17 juni 2020
Vill du se sommarens Facebook Live direkt så sänder jag varje onsdag kl. 14.00 i mitt Facebook evenemang. Där finns även en replay att titta på. Till Facebook eventet >>
Välkommen till ett avsnitt på temat Jungfru Maria - Himlens Drottning och de kvinnliga dygderna. Jag kikar närmare på kulten kring Jungfru Maria i såväl tidig- som medeltida kristendom. Den blir även ett besök i Akvitanien där den hövitska kärleken (Amour Courtois) växer fram under 1100-talet och bidrar till Maria-kulten. Här nedan kan du lyssna på min berättelse eller läsa ett sammandrag och se bilderna jag visar. Enjoy!
"Tidig medeltid från år 476 - 1000-talet präglas av hednisk vidskeplighet med amuletter och trollformler mot onda makter och otur. Kristendomen hade svårt att slå igenom i Europa där det sen länge praktiserades folktro och trolldom. Speciellt på landsbygden där hedniska riter och tro levde kvar långt efter att städerna antagit den kristna läran. Parallellt med tron på Gud (speciellt på helvetet och synden) så levde folktron med älvor, vatten och luftandar som ett naturligt sätt att se på världsordningen under hela medeltiden.
Under lång tid levde därför kristna ritualer, guddomar och helgdagar jämte besvärjelser, trollformler även för kyrkans män. Ibland hopblandade för att nå ut bland folket. Som den arketypiska jungfrufödseln i många tidiga religioner. År 431 sanktionerade Rådet i Efesos att Jungfru Maria var Guds moder. Som resultat spreds nu tidiga bilder och skulpturer av henne och barnet runt om i kyrkor och hon ingår sedan dess i den kristna läran. Hon blev en av de viktiga figurerna i kristendomens olika riktningar där hon förknippades med humanitet, lidande och bandet mellan Gud och människa. En del forskning menar att vi hittar hennes förlaga i Egypten och Gudinnan Isis med sonen Horus i knät. Den tidiga kristendomen återbrukade helt enkelt gudinnan Isis som ammade Horus och formade om henne till Jungfru Maria. Maria kulten var egentligen inte ny inom kristendomen utan hade pågått sedan de första evangelierna som även innehöll Maria Magdalenas evangelium. Men hennes evangelium glömdes och gömdes när Nya testamentet skulle skrivas. Till förmån för enbart de manliga apostlarnas evangelier. Det blev en maskulin religion av män, för män kan man förenklat säga. Boven i det dramat är Påve Gregorius I som på 500-talet utvecklade Kristendomens syn på kvinnan som antingen hora eller madonna genom att etablera Maria Magdalena som en sköka och Maria som Jesu Mor och samtidigt den eviga oskulden med de kvinnliga dygderna. Ett hopkok av många olika religösa och förhistoriska läror som fortplantades genom seklerna. Maria Magdalena fick axla rollen som fresterskan, länkad till Eva som lockade Adam ur paradiset. Vanliga kvinnor kom att identifieras med antingen horan eller madonnan. Den ena en fresterska och den andra onåbar och obefläckad. Oavsett vilken, så var det bäst att män höll sig en bit bort ifrån båda. Varje söndag gick man till kyrkan för att höra prästen förkunna att kvinnan var porten till helvetet och att Jungfru Maria var Himlens drottning. En syn som etablerades av kyrkan med stöd av adeln under högmedeltiden 1000 -1300. Maria syns ofta i västerländska kyrkor sittande på Vishetens tron med barnet i knät. Besjungen och beskriven som Kristi brud, Himmelsk drottning och mänsklighetens förespråkare. Maria-kulten var som starkast i Frankrike där kyrkorna ofta tillägnades “Notre Dame.” Mariakulten under medeltiden fick en boom genom den framväxande Riddarkulten med Amour Courtois - Höviska kärlekskulturen Courtly Love i sydvästra Frankrike. Förlagan var den arabiska kulturen, poesin och filosofin som importerades genom handel, krig och Korståg. Marias ställning var stark inom Islam. Amour Courtois var en romantisk poesi med hederskodex som upphöjde kvinnan till dyrkan. Den Höviska kärlekskulturens poesi innehöll en dam, vanligtvis gift men alltid på något sätt otillgänglig, som blev föremål för en ung adlig riddares hängivenhet, service och självuppoffring. Den mest kända av dessa berättelser Arthursagan, om Lancelot och Guinevere, hustrun till hans bästa vän Kung Arthur. Den främsta företrädaren för den Höviska (kommer från hov) kärlekskulturen var William IX, Hertigen av Akvitanien (1071-1127). Han var en av de stora trubadurerna men även far till en av medeltidens mest inflytelserika kvinnor - Eleanor av Akvitanien, drottning av Frankrike och England (1122-1204) som utvecklade och förädlade den Höviska kärlekskulturen vid sitt hov med regler för uppvaktning och förförelser. Den Höviska kärlekskulturen var helt fri från äktenskapet, som mer såg som ett ekonomiskt kontrakt mellan man och kvinna, familjer och släkter. Den här svärmande poesin satte kvinnan på piedestal och spädde på medeltidens Maria-kult. Hon var ren, utan synd och den perfekta modern att dyrka och tillbe: Hail Mary/ Ave Maria. Hennes tecken var VV (Virgo Virginum) och AM som i Ave Maria. Så kyrkor och mängder av helgedomar fylldes av statyer och bilder av Maria med Jesusbarnet. Man ristade hennes initialer i väggarna. Kvinnor bad till henne för beskydd och fertilitet. Man skänkte sina smycken, ringar, broscher, kronor till dessa helgonstatyer. Korsriddare stred för henne och återvände med reliker och amuletter som användes vid bön för beskydd mot sjukdomar och farsoter. På deras vimplar syntes jungfruns symboler: Fleur de Lis, Rosen och Liljan. Så genom korstågen till heliga landet fylldes den katolska kristendomens kyrkor och mängder av helgedomar av reliker, ikoner, statyer och fresker av Maria med Jesusbarnet. Man offrade till jungfrun och delade hennes lidande. Under den Romaneska perioden 1000-1100 låg tyngdpunkten på hennes kungliga status för att senare under gotiken utvecklas mot en moderligare framtoning med barnet i centrum. Det är bland annat genom denna Mariakult och vördnaden för henne som Moder som vi idag firar Mors Dag. Ofta ser vi Maria krönt med en gyllene krona på huvudet som ett tecken på hennes rank som krönt till Himlens drottning. Och ibland ses hon med en enkel blomsterkrans utan eller med krona på medeltida bilder. Kransen är en symbol för enkelhet, anspråkslöshet och jugfrulighet. Den var vanlig under medeltiden som en gåva mellan unga par vid bröllop och festligheter och som ett offer till jungfru Maria. Maj månad firades stort som pånyttfödelsen genom att “Maja” och klä sig i blomsterkransar. Majfirande var en symbol för pånyttfödelsen, nytt liv och så även Jungfru Maria. Hennes färger var blå som himlen och ibland röd som blodet och köttet. Färger som symboliserade trohet, sanning och passion. Rosor och liljor blev hennes blommor. En legend från det det andra århundradet säger att när Marias grav öppnades för att visa att hennes kropp hade antagits till himlen, så var graven fylld av rosor och liljor. Konrad of Würzburg, den tyska medeltidsskalden skrev om Jungfru Maria: “You are a living paradise Of gloriously colored flowers.” ROSEN: symboliserar perfekt kärlek i sin form, doft och färg. Men de dolda taggarna påminner oss om offret i Jesus med törnekronan. LILJAN: Den vita Jungfru-liljan representerar renhet, kärlek och ödmjukhet. IRIS: Fleur de Lis med sin blå färg representerar den Marias trohet och den svärdlika formen representerar svärdet som genomborrar hjärtat. Korsriddarna och den Svarta Madonnan Dyrkan av den svarta Madonnan uppstod i Frankrike under tiden för korstågen då fascinationen för den Islamska kulturen var stor. En teori menar att den hebreiska Salomons Sång/ Höga visan 1:5 och speciellt textraden "Jag är svart och vacker." [Negra sum sed formosa] gav upphov till en kult av en Jungfrun med svart hy. Korsriddare importerade helt enkelt det svarta skönhetsidealet från Gamla testamentet, omtolkade sången och ersatte bruden i visan med Jungfru Maria. En annan teori menar att den svarta Madonnan härstammar från en Moder Jord gudinna, där svärtan representerar den feta, närings-fyllda jorden. Stöd för detta finns i bl.a. Artemis, Isis, Ceres m.fl som var svarta kärleks och fruktbarhets-gudinnor. Runt om i världen finns än idag en mängd svarta Madonna ikoner och skulpturer som dyrkas aktivt. Så, varför är det här viktigt? Jo, för att synen på jungfrun och skökan har präglat synen på kvinnligheten allt sedan dess. Och i ett senare avsnitt om just brudkronor kommer vi att möta jungfru Maria än en gång. Replay av mitt Facebook Live den 10 juni 2020
Vill du se sommarens Facebook Live direkt så sänder jag varje onsdag kl. 14.00 i mitt Facebook evenemang. Där finns även en replay att titta på. Till Facebook eventet >>
|
Britten Toftarp
|