Brudkronor och hårsmycken av lust och nöd
|
RANK | RIT | RIKEDOM
Alla smycken är inte spännande, men regala kronor rymmer en alldeles särskild magi. De har varit symboler för makt, rikedom, upphöjdhet, visdom och särställning och vi hittar dem genom hela mänsklighetens historia. De finns i nästan alla kulturer, från stammar till kungariken. Kronor har används och används fortfarande i rituella, ceremoniella sammanhang som tecken på visdom, rank eller rikedom. Det tycker jag är väldigt spännande. Corona betyder Krona på latin och en klassisk krona, så som vi riter den som barn, påminner oss om solens "strålar" ut från kärnan. Kungens och drottningens krona skulle, likt solens Korona, stråla ut runt regenten. Som en symbol för himmelsk gudomlig upphöjdhet. När bruden bär brudkronan så bär hon en gammal kunglig symbol för Jungfru Maria som kröntes till himmelens drottning av Gud. Bruden blir "Drottning för en dag". För att få bära kyrkans gyllene krona krävdes att bruden var jungfru/oskuld vid tiden för bröllop. Om hon ljög och ändå bar kyrkans brudkrona, så kallades det för ett "Kronobrott". Med dryga böter och social skam som resultat.
I flera kyrkor finns än idag en s.k. "Horkrona" bevarad. Det var en brudkrona som fick bäras av s.k. okyska brudar; Änkor eller de som "legat" före äktenskapet. Att begå "Hor" betyder i luthersk tradition, förutom äktenskapsbrott, även att man inte fört ett rent och "tuktigt" leverne. Horkronan var ofta enklare och av en svart plåt eller järntråd. Det skulle synas att man skilde på Horan och Madonnan. Så redan under 1700-talet började allmogen på landsbygden att överge kyrkans gyllene brudkrona, "Gullkronan", som den kallades i folkmun för "friare" versioner av brudkronan. De kom att kallas Grannlåtskronor eller Skravelkronor. De kunde vara gjorda av papper eller enkla metaller, som tunn bladmässing (skravelmässing) och ståltråd. Klädda med fjädrar, blommor och blad av papper eller tyg, glänsande pärlor och stanniol, från sen länge uppätna karameller.
Brudkronorna var, trots sina enkla material, billigt glitter och färggranna blommor pampiga och gav sin bärare strålglans. Bruden var "Drottning för en dag". Och det var viktigt - för en brud skulle på sin finaste dag klirra och riktigt blända i all sin prakt. Dessa Skravelkronor ingick i den "brudstass" (ståt, grannlåt; högtidsdräkt inom kläder) som brudar på bygden kunde hyra av brudkläderskan. Ofta var de tillverkade av henne och de ingick i en s.k. brudstass tillsammans med halsband av glaspärlor, brocher, hårnålar, löshår och färggranna silkeband. Ibland ingick även den svarta brudklänningen som var på modet i brudstassen. Att kläda brudar till bröllop var ett ärofyllt uppdrag som togs på stort allvar och ju finare stass hon ägde desto finare uppdrag. Vertical Divider
|
Jag kallar mig KRONMAKAREN och jag finns på landet mellan kuststäderna Varberg och Falkenberg i en liten by som heter Morup. Hit flyttade jag från Örebro 2009. Satte upp en liten ateljé invid kustvägen ner mot havet. Mina första brudkronor och hårsmycken gjorde jag redan på 90-talet av enkel trådslöjd/luffarslöjd och glaspärlor.
Jag återkommer ofta till en organisk form som kan bilda blommor, träd, buskar beroende av hur jag kombinerar elementen. Jag vill reducera och låta tråden löpa genom hela smycket, obruten. Glänsande mässingstråd med hög kopparhalt, s.k. red brass är en av favoriterna i mina hårsmycken. Den kallsmider jag med hammare till blänkande smycken. Men under pandemin förälskade jag mig i skräp från industri och skafferi som material för mina brudkronor och hårsmycken. Glänsande metallplåtar från tuber och tryck börjar få form i min ateljé. Jag har alltid inspirerats av kulturarvet och nu med alltmer fokus på allmogens brudkronor, brudsilver och bröllopstraditioner under 1700 - 1800-tal. Skrock och folktro tar alltmer plats i smyckena som leker med formen av gammalt dräktsilver. Det är en oäkta grannlåt som jag kallar för FOLKSILVER. Tekniken är inspirerad av silversmidet men mer av karaktären plåtslöjd med enkla lösningar. Jag tänder på att trolla med skräp och få det att se ut som lyxiga material och berättande objekt. Jag klär höga brudkronor med frasiga blommor av crepepapper. Inuti små "Gullkronor" av glänsande skräpmetaller. Vill nån bära dem? Jag vet inte. Men jag måste göra dem. Och berätta om dem. Om traditionen, kulturhistorien och kulturarvet som grundar. Jag kallar mig trådslöjdsartist och jag vill, med KRONAN som objekt, utforska och bryta med den traditionella trådslöjden. Såväl i objekt som i teknik och formspråk. Jag vill jobba mig från bruksföremålet mot ett alltmer berättande objekt.
I det jag nu berättat har jag tagit mitt avstamp och skapat brudkronor och hårsmycken sedan 2007 då jag startade upp Kronmakaren för beställningar, utställningar, föreläsningar och limiterade kollektioner.
Britten Toftarp, Kronmakaren |