Jag klär inte myrtenkronor, men ibland har jag fått den frågan faktiskt. Just nu är brudkronan av Myrten omodern men när min mamma och pappa gifte sig på tidigt 60-tal så var den fortfarande i bruk som en liten grön brudkrona ovanpå en vit slöja. De var ofta gjorda av enkel järntråd i en klassisk liten prinsess-modell alternativt en sluten krona av kunglig form. Det var ett florist-jobb att klä en myrtenkrona av hundratals små väldoftande gröna blad som virades fast på ställningen till en grön liten krona.​

Vill du läsa mer om detta så har jag läst in mig på bland annat hemsidan Shenet som du hittar här.
​Är du nyfiken på att veta mer om blomsterkransen vid bröllop och dess historia hittar du här.

- Det var bröllop i Södra Unnaryd den 13 juni 1909 och kyrkoherde Lindsten har noterat kronbröllop i kyrkan. För andra par noterades kyrkobröllop. Carl Persson och Hulda Jönsson blev man och hustru i kyrkan i Unnaryd. Äreporten stod på vägen utanför gården Lövdala. Det sägs att den stora brudkronan gled på sned och orsakade mormor en svår huvudvärk under bröllopsdagen. Kalaset efteråt hölls i Lövdala, som ligger utanför byn på väg mot Femsjö. Man kan se att kronan glidit lite bakåt, tycker jag, därav huvudvärken. Det var en stor dag och trots att morfar Carls far var död lyckades man tydligen få ihop till ett bra kalas.

Så lyder messet från Elisabet Haarala i Tranemo på mitt Instagram-konto. Hon hade svarat på mitt upprop om Äreportar med transparanger genom att skicka en bild på sin mormor och morfar framför äreporten från 1909. Tyvärr fanns här ingen transparang som vi kunde se på fotot, men väl en makalös äreport i formen av en stor krona med flaggor i topp. Jättefint... men...

Det som väckte min nyfikenhet var den stora brudkronan på bilden hon sänt. Jag kände direkt igen den som den vackra brudkronan från Södra Unnaryd i Småland på gränsen till Halland. En brudkrona som jag stött på två gånger tidigare och dokumenterat i både film och bild påUnnaryds Bonadsmuseum. Första gången fick jag en privat visning av Sören Kabell, Ordförande i hembygdsföreningen, som levande kunde berätta om den borttappade brudkronan i Unnaryd. Som man tror att en av bonadsmålarna sett och avbildat på en bonad. Filmen och bonaden kan du se här nedan.

​Andra gången var den heta sommaren 2018 när vi tog en dagsutflykt till Bonadsmuseet i Unnaryd. Termometern visade 36 plusgrader, men på bonadsmuseet rådde full aktivitet med studenter från Konstakademin i Dresden, som tolkade dessa makalösa bonader i olika projekt. Jag fick prova att bli en färggrann figur i en bonad, lite likt en klippdocka. Men det är ju en helt annan historia, som jag skall berätta om i ett annat inlägg senare. 

Inne på bonadsmuseet stod nu den stora brudkronan från Södra Unnaryd som varit "borttappad" sen länge. Jämte bonaden som den syns i av bonadsmålaren Johannes Nilsson. Det var kvävande hett i lokalen, men jag glömde det helt inför prakten framför mig. Pampig och guldförgylld, full av darrande, klirrande blad, med änglar och Maria-figurer som påminner om det katolska arvet och Jungfru Maria som himlens Drottning och oskulden förkroppsligad. ​

Brudkronan i Unnaryd är en tung pjäs på något drygt kilo i förgyllt tenn. Brudkronan ha åtta höga ståndare  i form av en stiliserad lilja (iris), en s.k. fleur-de-lis som representerar Jungfru Maria och ofta återfinns inom den franska heraldiken som ett tecken på kunglighet. Det är en symbol vi ofta hittar i kungliga kronor från medeltiden. I den här kronan är de besatta med änglar och keruber i topparna.  I de lägre ståndarna sitter ansikten i en medaljongform. Det kan vara jungfru Maria men här är jag mer osäker. Ornamenten är sannolikt gjutna och massproducerade för dessa brudkronor som blev populära och masstillverkades efter reformationen. 

Kronans ståndare hålls samman av en s.k. ten (ringformad stång). ​Kronringen är ledad med en inskription som är svårtydd på mina foton. Men jag tycker mig kunna utläsa Tennkrona gjord till Unnaryd. Brudkorna är antagligen gjuten i tenn och förgylld. Modellen är av det renässansmode som rådde på landsbygden långt in på 1700-talet. 

Kronbröllop hade kyrkoherden noterat berättade Elisabeth och undrade lite varför? När det står kronbröllop i kyrkböckerna så innebär det att bruden gifter sig i kyrkans egen brudkrona som då lånats eller hyrts ut. Bruden kallades då för en Kronbrud vilket var ett tecken på ärbarhet och jungfrulighet. 

Det skall finnas många historier om den här brudkronan har jag förstått när jag mejlade Hylte pastorat men tyvärr har jag inte lyckats få tag i den person som kan berätta dem alla. Men har du något att berätta om just den här kronan så får du gärna göra det i kommentaren eller kontakta mig på mejlen. 

Här nedan kan du se min korta lilla film från 2013 filmad med dåtidens mobilkamera vid en privat visning av Unnaryds Bonadsmuseum av nestorn Sören Kabell där han berättar om en specifik bonad och brudkronan i Unnaryd. Se den!

Har du något roligt att tillföra i den här berättelsen eller något att du känner till om brudkronan i Unnaryd. Tveka inte att  berätta i kommentaren. 

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig engagemanget och intresset från allmänheten inför mitt projekt Äreport & Transparang. Inte heller hur tydligt det skulle visa sig att just denna bröllopstradition gått under radaren i litteraturen. Och hur lite kunskap som faktiskt finns om dess ursprung.

Med hjälp av ett Open Call och en digital kollaborativ karta har jag, tillsammans med allmänheten, under våren/sommaren 2021  lyckats samla in och nåla upp (pinna) mer än 90 äreportar med transparanger runt om i Halland. Några av dem även i Småland och Västra Götaland. Daterade från 1909 och fram till och med september 2021. Jag har även hittat belägg för fenomenet på Gotland samt i Skåne Men vet, i skrivande stund, inget om utbredningen eller traditionen på dessa platser.

I en artikel i Hallands Nyheter från 2010 står att läsa att Christina Andersson-Wiking på Länsmuseet i Varberg (numera Halland kulturhistoriska museum) daterar transparangen till 1930-1940-talet då landsbygden elektrifierade. Men här har jag textmässiga belägg för att de brukades redan vid 1800-talets slut och även ännu tidigare. I artikeln sägs vidare att äreporten restes som en signal om att bröllop skett, men här vill jag mena att äreporten ingår som en del i bröllopets ritualer. Som delvis ett sammanhållande kitt och en social markör mellan vänner, släkter och grannar på landsbygden.

I min utställning Äreport & Transparang från september 2021 visade jag resultatet av vårens kartläggning med intervjuer och dokumentation i bild och text. Här visade jag även fem inlånade transparanger, varav en av Inga Persson i Glostorp. det var genom artikeln i HN med henne från 2010 som jag blev medveten om denna tradition. Så det kändes ju väldigt mäktigt att få ha en Inga-transparang med i min utställning. I den här filmen visar jag dig lite av utställningen och transparangerna. 

Resultatet av detta projekt med ett Open Call i 2 faser har lett till oanad uppmärksamhet kring traditionen och människorna samt en bred och djup inblick i ett lokalt, ruralt och unikt kulturarv. Som riskerar att försvinna i urbaniseringen. Jag har, med hjälp av många privatpersoner och organisationer, samlat in mängder av berättelser, bilder och material på en digital karta. Genom kartan får vi en direkt visuell upplevelse av utbredningen geografisk men även i tid, eftersom alla pins visar bilder på äreportar och transparanger daterade från 1909 tills idag. Kartan är publik och tillgänglig online, med möjligheter till kommentarer och likes. Bilder och berättelser till kartan kommer fortfarande in genom mina sociala kanaler som uppdateras kontinuerligt. 

Nya frågor väcks av materialet. Jag skall nu följa upp, analysera, läsa på och sammanställa materialet för att sätta det i ett historisk sammanhang som kan publiceras på olika sätt. Jag hoppas vara klar med allt detta i vinter för att till våren kunna berätta nåt helt nytt för dig här på bloggen. För du skall inte tro att jag är klar än!

Det har varit ett fantastiskt projekt som har lett till så mycket mer än jag kunde ana i våras då jag bestämde mig för att äntligen fördjupa mig i den halländska traditionen bakom Äreportar & Transparanger vid bröllop och fest. Jag är många stort tack skyldig för all hjälp och allt engagemang under den här tiden. Makalöst! 

Jag avslutar med en bild på transparangmakaren Ellinor Bengtsson som lät mig dokumentera hennes arbete med transparangen till dottern Annies och Svens bröllop i augusti 2018. Då fick jag även dokumentera när de smyckade och reste Äreporten kvällen före bröllopet. på Stensbol, ett stenkast från min ateljé. I våras kom hon med Annie och Sven och poserade framför mitt Open Call till allmänheten. Och tänk, nu finns även en liten  Astrid som hälsade på. 

nEtt litet minne från 2018 då det begav sig för Annie och Sven i Morups kyrka. Jag är så glad att jag fick följa dem och deras familjer i förberedelserna inför bröllopet. och jag är så glad för att jag fick leverera brudkronan till Annie. Den som numera kallas "Annies Day". <3 

Avslutningsvis en bild på transparangen när den lyser i mörkret. De ser nästan svart ut men är vit som snö med blommor, blad och höstens äpplen i olika nyanser. Transparangen är skuren av Ellinor Bengtsson till dottern Annies bröllop. 

“En krona må vara på ditt huvud, du må vara kysk i din åstundan ... Och prydd på det sättet skall du invänta din brudgum."

Brudkronan och kransen, som vi känner dem, kan spåras bakåt i historien till Heliga Birgitta som på 1300-talet fick ett påbud från Jungfru Maria (se ovan) att den jungfruliga bruden skulle bära en krona på sitt huvud vid bröllopet. Nu är översättningen från latinet lite osäker så det kan även tolkas som en brudkrans eller ett Lad, som kransen även kallades under Vikingatid och medeltid.

Att stå KRONBRUD kom att bli statusfyllt hos allmogen genom historien och ingen beskriver det bättre än Selma Lagerlöf i romanen "Mårbacka".

"Och fastän nästan all grannlåten var oäkta gods, så kan man nog förstå, att en bondbrud med stor, hög krona och bred blomkrans på huvudet, med en mängd mångfärgade pärlband om halsen, med brokigt sidenskärp och brokiga band omkring kjolen, med smyckade handleder och spännen i skorna var den grannaste syn man kunde få skåda. "

I denna replay av ett Facebook Live från sommaren 2020, berättar jag historien om brudkronan, Grannlåtskronan, brudstassen och folkdräktens dräktsilver. Det blir en resa från medeltiden fram tills våra dagar. Häng med!

Midsommar står för dörren och många av oss plockar blommor och binder kransar för att bära. Och kanske är Midsommar-natten ännu fylld av trolldom och mystik? Kanske nynnar du sakta raderna ur ​Visa vid Midsommartid medan du plockar dina blommor?

Du lindar av Olvon en midsommar krans Och hänger den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans Som högt över tallen står.
I natt ska du dansa vid Svartrama tjärn
I långdans, i språngdans, på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans
Där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Den här visan sjöng alltid min mormor för mig.​ Jag tycker den mer än något annan sammanfattar min känsla för Midsommar och mystiken i den här natten. En natt du unga flickor går ut och plockar sju sorters blommor för att lägga under huvudkudden och drömma om sin tillkommande.
Midsommarfirandet går tillbaka till förkristen tid, ​kanske rentav stenålder och firandet av ​Sommarsolståndet​ som dagen då solen står som högst på himlen. Det är den här tiden som kraften i naturen är som störst och riter och symboler som anspelar på fruktbarhet har dominerat i historien. Runt år 400 blev detta en kristen högtid för ​Johannes Döparen​. Så idag firas Midsommar runt om i världen som en blandning av kristen högtid och mytisk rit.
Blomsterkransen i håret är inget nytt. I antikens Grekland krönte man olympier med kransar av oliv och lager. Men kransen var även en budbärare då unga förälskade människor hängde kransar på dörren hos sin förälskelse som ett meddelande.
I antikens ​Rom blev lagerkransen en segerkrans som krönte kejsare​ och militärer efter prestationer på slagfälten. Här var gräskronan den finaste av dem alla. Och det vilt växande gräset i kronan plockades på platsen för slaget.
Även kvinnor bar kransar av blommor i antikens Rom.​ Man firade Floralia-festivaler till gudinnan Floras ära. Hon som var beskyddare av våren, blommorna och växtligheten. En blomsterkrans i håret blev då även mode och ett skönhetstecken. Men, blomsterkransen användes även som brudkrona och då med Verbena som bruden själv plockade inför sitt bröllop.
Under en period av medeltiden förknippades blomsterkransen med hedniska riter och blev därför ett tecken på nåt okristligt. Men snart bar både riddare och deras
damer blomsterkransar vid hoven i Europa vid festliga tillfällen genom hela medeltiden och renässansen. Ibland var de friargåvor mellan ett älskande par. Apelsinblom kom på modet som brudkrans, då korsriddarna tog hem dem från mellanösterns doftande paradisträdgårdar.​ Apelsinblomman symboliserade renhet, oskuld och kyskhet men även fertilitet - värden som en ung brud skulle stå för.

Blomsterkransen som symbol för Moder Jord,​ jungfrulighet och skönhet har nog egentligen alltid funnits. Under 1800-talet och empiren väcktes intresset åter för blomsterkransar till bröllop med tillbakablickar på antiken genom utgrävningarna av Herculaneum och Pompei. Apelsinblom och även myrten, som har en mångtusenårig tradition som brudkrans i medelhavet, kom på modet under det sena 1700-talet.

Drottning Viktoria I av England ​skapade bröllopsmode genom att bära en enkel (men dyrbar) krans av apelsinblom vid bröllopet den 10 februari 1840 när hon fick sin prins Albert. Men genom att blomman blir en apelsin så kom den även att symbolisera fertilitet under Viktoriansk era. Ett mode som påverkade såväl adel som medelklass där även myrten i brudkronan blev ett mode som smittade av sig långt in på 1900-talet. (Här kan du kika på den apelsinblomskrans som jag berättar om i mitt sommarprat. Den som får en ny knopp med varje barn... Fast jag hade fel om vax här, fy på mig. Självklart har en drottning emalj och porslin. )

Idag är blomsterkransen återigen högsta mode bland de mer bohemiska brudarna. ​Gärna fyllda av mjukt rosa pioner och rosor, luftigt bundna i kombo med flätor eller utsläppt hår. Mer som en hyllning till hippiekulturen som bar blomsterkransar med vilda blommor som symbol för Peace, love and understanding mer än som hyllning till jungfru Maria.
Och det är väl i den här hyllningen till Moder Jord och naturens väsen som vi idag får nämna Midsommarkransen du binder om ditt hår. En rit som innehåller såväl hednisk som kristen symbolik. Förr trodde man ju att just vid Midsommar hade naturen som mest kraft och man plockade blomster för att fånga kraften som sen kunde bota sjukdomar och avvärja allt elände under resten av året. Till jul slängdes kransen i badet för att återuppväcka styrkan från Midsommarnatten.

Så ut och plocka dina blommor, bind en krans och linda den om ditt hår. För inatt skall du dansa ​vid Svartrama tjärn... 

Blått är flott säger barnramsan, men stämmer det? Forskningen säger att vi bedömer prylar och människor på runt 90 sekunder och mellan 60-90% av den bedömningen baseras på färgen. Runt 20% av jordens befolkning anger färgen blå som sin favoritfärg och runt 60% svenska företag har blått som en färg i loggan. Men blått är även himlens och havens färg och vi förknippar blått med känslor av tillit, trovärdighet, frid, lugn, auktoritet...

Har det alltid varit så?
Näää! I filmen här nedan, som är en replay av ett Facebook Live i min serie av sommarprat under sommaren 2020, berättar jag om färgen blå genom historien utifrån brudens och bröllopets perspektiv. Vi börjar i förhistorisk tid och slutar med den viktorianska bröllopsramsan "Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått, något fått."

​Här nedan ser du bilderna jag refererar till i mitt Facebook Live.

#brudkrona #bröllop #historia #medeltid #jungfrumaria